söndag 18 september 2016

Musikrepetition

En lång helg lider mot sitt slut och jag är lite trött. I fredags arrangerade vi en fest för Sture eftersom han slutat på Studiefrämjandet. Pension för hans del, om än lite tidigare än vad jag hade önskat. Sture är ju hela orsaken till att vi har ett Kraxkompani, faktiskt.

Om inte han hade sagt till mig 2005 att jag skulle starta en ny revy i Kumla hade vi inte funnits. Envis vara han redan då och han släpade med mig till Lekebergsrevyn för att jag skulle bli inspirerad och det blev jag ju. Så 2006 hade vi vår första revy Dax för Krax, allt tack vare Sture. Han tog risken och la ut pengarna och första revyn gick 1025 kr minus och vi var överlyckliga att vi lyckats. Inte minst Sture som pustade ut och erkände att han tagit en rätt stor risk men att han trott på mig. Det är en rätt magisk känsla när någon faktiskt tror på att man kan åstadkomma något.

En sång hade jag totat ihop och några sketcher körde vi också. Ett antal andra fans uppträdde också och vi åt god mat likaså.



Foto taget av Gunilla Pihlblad på Stures fest.


Susanne Larsson provar sexig fångdräkt ;)


I går hade vi städdag samtidigt som dansarna repade för fullt och i dag har vi musikrepat. Till denna revy har vi ett nytt band. Kent Steén är som vanligt kapellmästare och håller i guran. Pelle Andersson är tillbaka till oss. Han var med på Rosendalstiden och det är superkul att han är tillbaka. Han spelar bas och kanske får vi honom att ta med trumpeten också. Mats Johansson är ny i gänget och spelar piano. Han var Kents och min jobbarkompis förra läsåret och arbetskamrater som kan spela instrument måste genast värvas. Sen hälsar vi Daniel Ekström välkommen till oss. Han har övertagit pappa Stefans trummor kan man säga och vi märker just ingen skillnad, på spelet alltså. Det låter lika bra. Dumt nog glömde jag fota våra musiker i dag så det får bli nästa helg.

Vi hann inte riktigt igenom alla låtar men nästan. Det känna som jättemånga så här i början men när man satt alla arr så går det undan.

På lördag kommer Tangotanten till oss. Då ska vi jobba med låtarna och texterna så vi verkligen får fram allt vi vill. Jättekul kommer det som vanligt att bli.

Nästa helg kan ni också uppleva något helt annat hos oss på Sturepalatset. PÅ söndag eftermiddag kl. 17 gästas vi av en kör Perunika heter dom och de sjunger bulgariska sånger, fast jag tror de är svenskar allihop. Från Stockholm även om vi räknar Ulrika Tångring som vår. Hon är nämligen gammal kraxare som gör ett besök. De sjunger i många stämmor på ett väldigt speciellt vis, spännande. Kom och lyssna, det finns fika att köpa.


söndag 4 september 2016

Déjà vu de la Krax


Det börjar bli dags att skaka liv i denna blogg igen efter att den legat i dvala några år. Kraxkompaniet har nu nämligen funnits i tio år och det ska vi fira. Det blir en föreställning i kolossalformat med premiär den 12 november.

Vi skakar liv i gamla godingar som vi och publiken gillat extra mycket och kryddar det med några nya små saker.

Varför heter vi Kraxkompaniet? Jo därför att vår allra första revy 2006 hette Dax för krax. I den fanns en sketch om kajor. Kajor kan som de flesta vet vara ett riktigt aber att tampas med i städerna och så var det också i Kumla. Det kanske det fortfarande är förresten. Vi kommer inte göra om den sketchen men kajorna får följa med på jubileet. Hur får ni veta om ni kommer och kollar.

I dag har vi haft första riktiga repetitionen och vi startade med en ny sketch som handlar om hur man får bukt med brottsliga tråkigheter i miljonprogramsområden. Ja men det är jätteenkelt, följs bara det politiska rådet vi fick från ett visst parti i somras så kommer det gå som en dans. Undrar ni hur? Ja men kom och titta då! 12, 18, 19, 25 november eller 2 eller 3 december kan ni boka biljetter till.

Föreningen har ju utvecklats en hel del genom åren. Några av oss är med från starten och andra är ganska nya. I en del gamla sketcher har vi bytt aktörer såklart och inte minst regissörer så av något gammalt kan det bli något helt nytt. Som publik kommer du känna igen en del saker men ändå inte.

Det är vansinnigt roligt att grotta ner sig i gamla grejer och inse hur mycket fantastiskt bra saker vi gjort. Nästan allt har vi skrivit själva, genom alla år så är det två nummer som vi köpt och ett som vi inspirerats av som var köpt men som ändå helt gjordes om. Det är faktiskt rätt häftigt. Om vi nu skulle spela upp allt som vi gillar själva skulle jubileumsrevyn bli sådär en sju timmar lång och så sköna stolar har vi inte på Sturepalatset.

Det blir istället en revy i fyra akter så ingen ska få träsmak. Trerättersmeny kan man köpa om man vill. Gott käk blir det såklart. Jag återkommer om det i ett annat inlägg.

En liten bild från dagens repetition.

Torsdagar och söndagar repar vi och dansarna repar lördagar så nu är det fullt ös på Sturepalatset. Hoppas du vill hänga med på resan.



söndag 18 maj 2014

Nu kan livet börja levas igen!

Ett stressigt läsår. Så stressigt att jag inte orkat blogga fast jag ofta tänkt och velat. Jag har ju gjort så mycket värt att berätta. I Krax har vi spelat en fantastisk revy som hette Vilse i Omeletten till exempel. Alldeles för få tog chansen att se den, det kanske var för att jag inte bloggade, hm. I alla fall så tänker vi spela några föreställningar till av den i oktober så fler chanser ges. Bäst att blogga på.

Varför denna stress? Nåja mycket har varit bättre, nytt jobb med bättre organisation och bättre förutsättningar för att hinna, absolut. Men jag har jobbat heltid och försökt hinna med Sturepalatset ändå. Som om inte det vore nog har jag dessutom pluggat So på Karlstads universitet på 50%, distans med besök då och då.

Skälet till att jag skriver nu är att jag precis lämnat in det sista arbetet. Ett stort ett på 16 sidor (inkl. referenslistan) om ett integrerat So-arbete med alla fyra ämnena som jag ska göra i höst. Hösten måste bli rena semestern eftersom jag i och med detta har all planering klar fram till jul, i alla fall nästan. Lite detaljer bara och ett och annat test att tillverka bara. Känns ju skitbra.

En produktiv helg har det varit även om den inte blev så nöjesrik. Alla pelargoner är omplanterade, rabatterna är klara med ny jord och täckbark, stenarna borttagna, jag hann fika med en kurskompis och stöta och blöta lite om examinationsarbetet i lördags också och i dag har vi repat lite till ett företagsevent vi ska ha. Ägnade hela lördagskvällen åt att skriva så det blev ju inte så lajbans precis även om jag sippade på både lite campari och rosévin. Men nästa helg kan jag nog känna mig fri som en fågel. Nu är det en intensiv vecka som väntar med Öppet Hus på skolan i morgon, men sedan är det ju inte mycket kvar. Semestern närmar sig. Solen har skinit hela helgen och ska skina vidare. Härligt!

Här kommer några Vilsebilder, min polare Mr Z har tagit dom. Han heter Rolle Zetterlund förresten.




söndag 30 mars 2014

Dags igen då!

Börjar bli lite bloggsugen i alla fall och det är mycket som sker i Kraxkompaniet nu. Vi repar som tokar mest hela tiden. Denna helg som varit full av solsken och vårväder har jag mestadels tillbringat inne i vårt ganska mörklagda palats. Lite synd förstås men kul också. I går var det westernrep, inte så långt och betungande för min del men jag repade igenom ett par låtar jag ska sjunga på lördag. Då har vi nämligen Vilda westernkväll men Vildhästbandet. Folk älskar dessa kvällar så jag tror biljetterna är så gott som slut. Dessutom fyllde vår kraxstyrelsemedlem Ingela, alias Frk Lugn 50 år i går och hon hade ett trivsamt kalas med mycket god mat. Därefter var jag och kollade politikerrevy i Lekeberg. Det snurrar på kan man säga.

I fredags hade vi After Work med spanska influenser, inte mycket folk men de som var där hade roligt och skrattade gott. I dag har det repats dagen lång. Hela förmiddagen dansade vi. Det är för jäkla kul, att det året man ska fylla 50 ta upp sånt man gjorde när man var 25. Hur det går? Jo rätt bra tror jag om man bortser från att jag har ont precis överallt. Vänster fot och vänster axel är inte på humör i kväll och båda höfterna protesterar vilt. Men jag skiter i det och nästa vecka kan det vara typ höger fotled och höger knä så det är helt enkelt inte något att bry sig om. Bara att köra på, envist inbilla sig att man är 25. Till råga på allt ska jag krångla mig i en korsett, dra på kasslerstrumpor och en silverklänning... tja det blir faktiskt en kattdräkt och charlestonklänning och svarta handskar med. Nu får jag tillstå att det inte bara är jag som ska ägna mig åt detta påfund, det finns några yngre och vackrare än jag som också ska svida om i liknande utstyrsel, så ni behöver inte bli avskräckta. Några andra som inte fått för sig att de ska dansa har i dag också testat sina musketördräkter. Skitsnygga! Blir ni nyfikna? Det är bra det!

För i påsk förvandlar vi Sturepalatset till Hôtel de la Omelette, den bästa lilla bordellen i staden ;) Där regerar Mama LouLou och diverse gäster gör sina besök och de kan ha olika önskemål kan man säga. Kocken är också en aning förvirrad och uppbringar viss likhet med den allmänt kända barndomsförstöraren Staffan Westerberg. Man går inte vilse i pannkakan i påsk, men man kan gå helt Vilse i Omeletten.

Eftersom jag inte fått nog av dans efter flera timmars rep och sedan lite regijobb på det så dansade jag line dance nu i kväll men jag var nog väldigt trött för den nya dansen de gick igenom förra veckan och fortsatte med i dag fick min hjärna att gå i total kortslutning och så brukar det inte vara. Men jag kan väl skylla på att jag har för mycket annat inproppat i skalen just nu.

God natt med er!

torsdag 2 januari 2014

I dag är första dagen i resten av mitt liv...

Jag ska fylla 50 i år, 2014. Inte förrän till hösten men ändå. Det är skumt, helskumt, för jag känner mig inte som jag borde känna mig när man levt mer än halva livet. Jo det får man väl gissa i alla fall, det är få som blir hundra eller ens vill bli hundra. Jag känner mig som 30 ungefär, inte som 22 längre fast det var en bra ålder det ansåg jag länge. Vid 30 hade jag min ålderskris, då hade jag inte hunnit få barn och var tillsammans med en 6 år yngre kille som tyckte att det var måttligt bråttom, eller inte alls bråttom. Det var det egentligen men det förstod vi inte då och när vi började tänka tanken var det för sent men det är en så gammal historia så den är preskriberad, vi fick inga barn men han hade blivit en bra pappa och jag önskar dig allt gott J. Vad du än hittar på.

Frk T:s pappa var en lyckopåse på tivoli och han gav mig mitt barn men då var jag 36 och ålderskrisen var precis genomlevd och upphörde i och med Frk T. 40 var ingen match att fylla och rätt krisfritt. Det är möjligt att jag ska ha en ny nu då man jag orkar inte riktigt för det är så jobbigt.

2013 var det ju, hur var 2013?
Ett bra år?
Tja så där kanske man får säga.
Ett mellanår kan man nog sammanfatta saken.

Arbete
Jag jobbade på en skola i Kumla under våren och hade så gjort i fyra år. Det var inte så bra. Det hade varit bra på många vis innan men det sista året var allt annat än bra. Slutligen tog chefen tag i saken men då var det lite för sent. Mentalt hade jag redan börjat tänka bort och så gjorde många kollegor. Det gläder mig att se att de få som blev kvar och de nya som efter mycket om och men slutligen kom, verkar ha fått en nystart. Det ser i alla fall ut så på fb och jag hoppas de har kul på jobbet. Det unnar jag dem verkligen, eller Er om ni läser detta. Tusen kramar!

Jag sökte ett jobb. Jag valde noga och sökte endast sådana jag verkligen ville ha. Jag fick jobbet, på Lekebergsskolan och jag jobbar med femmorna. Bra kollegor, många män vilket ger mer dynamik, som det blir på blandade arbetsplatser. Männen dominerar aldrig i skolans värld men det är trevligt när det är någon mer man än idrotts- och träslöjdsläraren. Extra kul är att våra två träslöjdslärare dock är kvinnor. Ganska befriande. Ett stort skäl var också att höja lönen och det gjorde jag även om jag är långt ifrån nöjd, vilken lärare är det?

Fritid
Jo den är full kan man säga. Helt packad faktiskt! Kraxkompaniet fick ni en hel krönika om i går och vilken tid det tar får ni gissa er till. I våras sjöng jag i kören och det hoppade jag över under hösten eftersom jag faktiskt pluggat också. Jag läser SO-ämnen på Karlstads universitet på distans, kul men jobbigt ibland, att hinna alltså. Det kanske borde stått under arbete men man får ju lösa det i huvudsak på sin fritid.

Jag borde tränat mer! Jag gick i trappan i somras men det började med en hälseneinflammation på vårkanten och det tvingade fram vila. Men jag gick ibland men inte alls som 2012. Under hösten har jag varit slö om jag bortser från att jag faktiskt dansade i julshowen och vi övade ju några gånger....

Frk T rider ju och hennes älskade ridskola lades ner till sommaren. Hon var för all del kvar i stallet och jobbade och fixade där sommaren lång. Hon fick rida en del också men det blev inte detsamma. Hösten blev därför ganska hästfattig och innebar för min del istället ett skjutsande fram och tillbaka till fritidsgården. Till min stora glädje har hon nu hittat en ponny att vara medryttare på. Det innebär för min del mockning, promenader i hästtakt, skjutsande och att frysa i ridhus och jag älskar det. Hästar är avkoppling och så avstressande. I dag blev jag förstås en aning stressad när hästrackaren satte av i "sken" på uteritten, hon fick stopp på busen efter en stund som tur var och trillade inte av. Men oftast är det avkopplande och det behöver jag.

Sommaren
Jag är lärare och det innebär 7 veckors semester så man hinner en del. I somras gällde teater, Drottningens Juvelsmycke spelades på Riseberga amfiteater. Jag spelade Mamsell Julie (typ pigan) och Ulla Winblad (typ Bellmans fnask) och det var ju två passande roller som liksom förenade själva mitt väsen ;). Frk T var dansare och dessutom sminkös. Ett roligt projekt och det är skönt att inte ha huvudansvar.

Sen åkte Frk T och jag på egen tältsemester bara vi två. Vi åkte till Falsterbo horseshow och gjorde av med för mycket pengar, det är enkelt där. Sen åkte vi vägen om Västervik hem och gick på Visfestivalen där. Mysigt alltihop. Sommaren bjöd på fantastiskt väder så det var en bra sommar att vara i Sverige.

Kärlek
Vadå vad är det??????????? Hallå??????????? Nej typ inte mycket alls. Intressen? Jo det har funnits och kanske finns men inte mer än så. Här behövs det skärpning.

Hälsa
Rätt ok om man bortser från stressymptomen som nackont, käkled som krånglar och huvudvärk på det. Hösten har INTE inneburit taskiga luftrör, jag har knappt varit förkyld. De senaste fyra/fem höstarna har varit hemska med slemlösande mediciner, astmamediciner och röst som krånglat. Inte ett dugg sådant i år och jag misstänker att det kan ha med byte av arbetsplats att göra, eller så är det bara tur. Men jag vinner just inget på lotter jag köper så jag tror på det första.

Nyårslöften:
ATT INTE DRICKA KAFFE EFTER LUNCH! Det gav jag i morse klockan 05.45 när jag fortfarande inte kunnat somna efter nyårfirandet i går som innehöll en liten slurk kaffe, en halv kopp. Jag vet ju det men behövde hålla mig vaken på kvällen men det är så förbannat att ligga vaken mest hela natten pga en ynka slurk kaffe och det var inte ens sprit i.

Sen måste jag motionera mer, även om jag inte hinner. Det får knös in tid helt enkelt.

Någon skrev på fb att man inte skulle lova sådant man inte kunde hålla så där sprack löftet om att hitta nån snygging då.... men jag jobbar på det. Händig, verbal och passionerad ;)

tisdag 31 december 2013

Gott slut och kraxig förväntan!

En krönika ska man summera med och jag börjar med en kraxkrönika. Det är inte alldeles lätt att komma ihåg allt som hänt under ett år men jag ska försöka.

I våras satsade vi på mord. Våta spår eller "Hemskheter i lokal porrkanal" kallade vi den något humoristiska historien. När vi gör mordgåtor är de lite annorlunda än när mer seriösa etablissemang ger sig på det hela. Vi tänker lokalt och vi tänker busigt. Vi lät en fiktiv (nåja det kanske fanns en och annan likhet med befintlig) skolchef åka rutschkana i vårt nya badhuset. Kanan hade ju tilldelats ett något suspekt namn som kunde, om man nu hade det dåliga omdömet att Googla på namnet, leda en in på ett något omoraliskt spår. Vår kommissarie Krull hade tänkt tanken men hindrades av sin nitiska assistent. Misstänkta blev alla tänkbara politiker och tjänstemän i kommunen. Vi lät tre olika vara mördare en för varje kväll påskhelgen varade. Kul är det med mordgåtor i varje fall om än svårt att skriva.

Vi hade en afton med Claptonsånger med en fantastisk orkester men det fick oss att önska oss ett nytt ljudbord och drömma om en flytt av teknikrummet. Minikraxarna spelade musikal om vänskap. Vi hade årsmöte och fester förstås. Sen blev det sommar och drömmen om vårt egna palats gick i uppfyllelse. Vårt fantastiska studieförbund Studeifrämjandet köpte Sturepalatset och vi har under hösten kunnat börja fixa till nedervåningen. Där har blivit sminkloge, syateljé, förråd och kontor (det får dela) och en kombinerat studiecirkelrum och stor loge. Köket utvecklas och vi har installerat en industridiskmaskin vilket är underbart. Camilla och Stefan Helander som är de bästa och händigaste medlemmar vi fått på länge har fixat det mesta hantverkeriet och jag vet inte hur vi klarade oss utan dom.

Hösten har varit intensiv och vi har hunnit beställda föreställningar (företagsgig kallar vi dom), milöföreläsningar, Forever Young var på besök och vi ordnade en "Har du hört den förutkväll" vilket gav mersmak även om det inte kom så mycket publik första gången. Enkelt, kul och mycket uppskattat.

Satsningen i höst var annars julshowen "Klappat & Klart" med oss, MInikraxarna och Kraxkören. Ett mastodontprojekt som inte är lätt att ro iland. Kören har utökats och fördubblats även om jag personligen klev av den i höst. Barngruppen är fortsatt jämn och Kraxkompaniet får alltid nya medlemmar, i år två ungdomar och grabbar minsann. När man står där med publiken och allt till slut blir ganska bra (även om fredagens ljud hade en del övrigt att önska, lördag och söndag blev kanon i alla fall) så tänker jag att jag ska göra om det men innan... då tänker jag aldrig mer. Till nästa år finns lite nya tankar, palatset är trots allt inte hur stort som helst. Men julshower blir det med betoning på flera. Tack alla som slet lika mycket som jag själv!

Efter det hade vår kassör mage att fylla 70 och vi var naturligtvis tvungna att sno ihop en liten föreställning till honom också, i största hemlighet. Han skulle bara ha släkten på middag och oss på dagtid men vi tänkte våldgästa. Men så ångrade han sig och slog till på bara en kvällsfest och det blev ett rejält party med underhållning av oss. Vi spelade både hundar och gubbar som Morgonkulegympa men Charlie visade oss att dessa gubbar minsann inte är några sillmjölkar. Men det visste vi ju för Charlie får alltid spela tonåring och snorunge eftersom han ofta ser yngst ut, märkligt är det att han typ är äldst.

Sen blev det julledigt! Tack och lov. I januari ska köket fxas lite mer men i februari är vi igång igen, mer om det en annan dag.

Gott Nytt Kraxår!

måndag 30 december 2013

Snart nytt år och nya tag!

Utbränd?
Nästan kanske, men jag tog tag i det i dag.
Tror jag.
Det har varit en hård höst.
120% jobb och 50% plugg och allt ideellt. Dessutom nytt jobb om än roligt. Pappa var på sjukhus en månad. Bilen har triskats hela hösten, nåja den går, men innehåller inte alla delar som den borde innehålla eller hur man nu ska se det. Nacken trilskas och kiropraktorn blir rik. Så....
Utbränd?
Nästan, men jag har inte tid med det, så jag tänkte att det bästa sättet att lösa den saken är att motionera.
Alltså tog jag till mitt universalknep.
Jag åkte till trappan.
Traskade ganska raskt upp varv ett och segade något mer på varv två och var sen sjukt nöjd och jag mår fasen redan så mycket bättre.

En del positiva saker har hösten faktiskt också inneburit.
Bättre jobb, mer struktur, generösare arbetsgivare även om man fort blir tillvänjd.
Bättre ekonomi även om biljäveln äter pengar.
Ingen snö och kyla än så länge = mer pengar!
Nya trevliga bekantskaper i och med nytt jobb.
Pappa mår klart bättre.
Frk T har hittat en häst att vara medryttare på och som hon dessutom får hoppa och kanske till och med tävla lite.

Hästar och stallsysslor är förresten ren terapi. Man mår för jäkla bra av att mocka skit och sopa stallgångar, för att inte tala om att borsta och feja på en häst. Har ni inte provat kan jag rekommendera saken om man nu inte får andnöd av hästar förstås. Frysa i ridhus kan vara sådär, men som sagt, denna vinter har börjat varmt och bra. Folk klagar och gnäller på att snön saknas men jag gråter inte. Man slipper skotta, elräkningen skjuter inte i höjden (ja det är väl inte så mycket snöns fel men jag är glad åt plusgrader) och man slipper skrapa rutor och sopa snö från bilen. En enda vecka har det varit lite vitt. Det blir fint såklart men jag gråter ändå inte över gröna gräsmattor. Enda kruxet är att man ser att jag borde klippt min en gång till innan vintern kom, men det är en världslig sak.

Krax? Jodå vi har haft fullt upp med Klappat & Klart (årets julshow), Charlie vår kassör har otroligt nog blivit 70 helt nyligen, med fest på det. Flera kraxare har fyllt jämt och vi har haft lite annat smått och gott för oss också. Jag tror jag snor ihop en krönika om krax i morgon och en personlig på nyårsafton. Så får det bli för nu ska det sovas i detta hushåll. Det är inte så lätt men i morgon måste vi faktiskt upp vid nio, hur nu det ska gå till, för Frk T ska rida halv elva. Vi har nämligen sovit till elva var eviga dag detta lov, Frk T ibland ännu längre. Jag har trots detta sovande varit trött, tröttare, tröttast. Men motion som sagt. Mera trappor åt alla sockerstinna tjockisar som jag. God natt!