lördag 31 december 2011

Årskrönika

Som utlovats men jag har för lite tid på mig mitt i nyårsfestförberedelser så det kan komma en fortsättning i morgon. Det är inte alltid så enkelt att sammanfatta ett år av sitt liv det finns så många delar. I mitt fall privatliv, revy/teaterliv och yrkesliv.

Privat
Oj vilket märkligt år. Man kan säga att det började bra rent av lyckligt. Jag har aldrig i mitt liv känt mig mer älskad. Det blev desto obegripligare när det tog slut på det mest obegripliga och fega vis. Våren blev mycket fram och tillbaka, ren berg- och dalbana skulle man kunna säga. Ena stunden trodde jag att vederbörande skulle ta tag i sina problem och nästa stund insåg jag att så aldrig skulle ske. Jag fick epitetet "världens ärligaste människa" och skulle kunna tillägga att jag i så fall också hade behövt en insikt att omge mig med likasinnade. Det har jag på vänskapsbasis men knappast i kärlekslivet. Nåja helt över var det hela på försommaren och sommaren blev förbannat tung. Ett stort varmt tack till Bittan för att du kuskade land och rike runt med mig och gick på teater och visfestival, jag tror du verkligen fick mig att överleva! Inte så att jag tänkt i andra banor men det var nödvändigt att göra saker. Tiden läker alla sår och det är sant även om man inte tror det. Det fanns några till som hjälpte mig genom sommaren genom bra vänskap och omtanke förstås.

Frk T och jag åkte också på vår första utlandsresa ihop och vi var till Torre Veija i Spanien. Den semestern blev också något av det märkligaste jag upplevt, men inte för egen del. Det var inte bara mitt liv som slogs i spillror detta märkliga år. Men andras upplevelser får de själva ventilera. Vi hade fantastiskt väder, bodde kanon, solade och fick soleksem och shoppade massor. Världen var samtidigt i chock över den norska galningen som förstörde så många människors liv. Ja det har varit ett märkligt år.

Hösten har mest varit en stressad virvelvind men livet har privat flutit på i sin gilla gång kan man säga.

Revy och teater eller snarare Sturepalatset
Ett händelserikt år. Vi gjorde Visor och Klavertramp på våren och den är jag sjukt stolt över. Kanonbra manus och vi hade en röd tråd med så många fina visor. Alltför få såg den tyvärr, då det sammanlagt blev fem föreställningar. Slutet av året präglades av Julshowen som jag också är så nöjd över. Roligast för min del var att göra I´ll be home for Christmas tillsammans med Britt-Marie, Kent och Mia. Så fantastiskt kul och så bra arrat av Kent och Thomas. Jag har skrivit en massa om julshowen tidigare och berömt alla hit och dit så det upprepar jag inte men det är klart att jag är extrastolt över min duktiga dotter. Kul var det också att kunna skänka drygt 6000 till Verdandi.  För övrigt hade vi ett antal teaterpjäser som alltför få ville se. Tangotanten var på besök och hade också sin föreställning hos oss. Glöd körde utsålda föreställningar på palatset och vi har vid alla evenemang skött baren och all annan service med bravur. Heja vår bästa servicegrupp och de ur ensemblen som alltid ställer upp.

Yrkesliv
I jobbet har allt präglats av ny läroplan och för lite pengar. Man känner sig aldrig nöjd och det är frustrerande. Ofta funderar jag på att sluta som lärare och en vacker dag kanske det blir så. Samtidigt så älskar jag att undervisa men jag har inte poäng i det jag gillar mest och är bäst på som SO och innebär det att jag 2015 inte får göra det så...då vete tusan. Vår rektor slutade också och Marcus vickade vilket vi blev mycket nöjda med. Men han fick inte jobbet och nu hoppas vi alla att Annelie som kommer blir bra som chef.

Alla tankar jag har kring detta får helt enkelt vänta till i morgon om inte gästerna ska se mig i en luggsliten gammal tröja och med skitigt hår. Gott Nytt År på er alla! För min del hoppas jag att 2012 blir mycket mer harmoniskt än detta år har varit och hälsosammare.... det är en annan sak jag nog får ta i morgon. Ha en trevlig kväll!

fredag 30 december 2011

En viss uppryckning

Jo då denna dag har jag i alla fall tagit mig till ICA Maxi vilket inte var nån lek inte och inte blev det billigt heller men vi får hoppas det blir gott. Oxfilé slog jag till med minsann. Detta i huvudsak rätt eländiga år ( i alla fall är det eländet som satt störst prägel) både privat och i världen är slut om ett drygt dygn. I morgon ska jag sammanfatta året i stort och i smått, i glädjeämnen och sorg, en årskrönika helt enkelt. Detta märkliga år av berg och dalbana. Jag har en tendens att leva i nuet, jag vet det är både bra och modernt, mindfulness (undrar om det stavas så, orkar inte kolla). Det gör att jag kan tycka att det är väl bra och har väl varit bra och så kollar jag lite vad jag skrivit i diverse bloggar och tänker visst ja.... det kanske det inte varit, nej. Nåja det får vänta till i morgon förmiddag, ska fila lite på det hela.

Fkr T har ont i magen (lite slarvigt med laktosen de sista dagarna) och jag har ryckningar i läppen...känns mycket skumt. I morgon kväll kommer ett gäng kraxare och några pudlar hit till skogen för att fira in det nya året. Det blir säkert bra men det är brist på barn till Frk T:s förtret. Hon får hjälpa till med matlagning som plåster på såren. I kväll har vi gjort en sorts cheescake med stenbitsrom i, på den ska det på gräslök och kräftor i morgon. Kräftor står på upptining, det ska bli jättekul att skala dom...eller inte ;). Annars är festmatlagning den enda sorts matlagning som jag tycker är rolig. Frk T tycker det är roligt att laga men vägrar att smaka på så äckliga saker.... hm. Goda förrätter är allra roligast tycker jag, man kan experimentera lite eftersom man faktiskt inte måste bli mätt på det. Brrr minns plötsligt ett annat experiment med huvudrätten. Där jag la potatis på en bädd av grovsalt... kan tillägga att jag borde haft okokt potatis och inte konserverad. Det blev jäkligt salt kan man säga. När jag såg Jönsson försöka pina i sig eländet smakade jag och hela plåten åkte i soporna. Experimentera ska man alltså bara göra med förrätter och inte för mycket.

Ha en bra sista dag på året alla därute. Kram på er!

Tror jag gått i ide

NI har kanske fått det där mailet om att vara en björnhona? Det är bra, jag minns det inte fullt ut men det går ut på att man äter utav bara tusan, allt man orkar för att bli så fet det bara går och sen går i ide över vintern föder valnötsstora ungar utan att det känns och att de växer sig halvstora medan man slaggar. Tja efter den läsningen vill man absolut vara en björnhona. Nu börjar jag oroa mig för att den idén liksom fastnat i min hjärna, i alla fall delar av den.

Jag inser att jag måste sluta äta goda ostar med fikonmarmelad och rödvin (har nöjt mig med ett glas för all del). Nu har jag avverkat den fantastiska äppelträdsosten jag fick i julklapp, observera att det finns mycket kvar av den grottlagrade. Nästan två trekanter Brieost har försvunnit..... sen julafton. Fikonmarmeladen är slut nu (jag fick en pytteliten burk) så jag fick ta hjortronsylt i kväll, hemmakokt från Per och Åsa.... kan inte vara bra det här. Dessutom frossar jag i engelska deckare till två-tre på nätterna och sover till 11.... jag inser att förfallet är nära och att jag snart slaggar in på en månad eller två. Hoppas ungarna får en bra vikarie. Jag tvivlar starkt på att jag kommer föda valnötsstora ungar eller ungar över huvudtaget men resten. Nej det får snart vara slut på denna slapphet, vilket jullov alltså. Jo jag vet att jag behövde vila men någon måtta kan det ju vara.

För att bli lite mer vaken så begav jag mig tillsammans med dottern och Bittan till Karlskoga för att gå på genrep av Gôrskôjs nyårsrevy. För att riktigt krångla till allt så åkte vi en timme för tidigt. Förstår ni nu att det är något allvarligt fel på mig? Inte tusan vet jag vilken veckodag det är heller. Revyn var bra som vanligt när Värmlänningarna är i farten. Inte för att jag köper deras skämt om att humorn tar slut vid Kilsbergen men, men. Mest impad är jag över en kille de har som sjunger, alltså hans register skulle många ge vad som helst för. Den basen alltså! Karlskogingarna kör hederlig nyårsrevy men premiär på Nyårsafton och nån gång, nån gång ska vi göra detsamma. Det måste vara en häftig känsla. Men ett himla repande mitt i julstöket vilket är skälet till att vi väljer andra tider....men nån gång kan vi väl?

onsdag 28 december 2011

Att ta tag i det här....

jag har gått upp, för tidigt tror jag för jag somnade nämligen i soffan igen. Vi har totalt vänt på dygnet nu Frk T och jag. Men NA:s artikel om skatten i Kumla fick mig att tänka att nu måste jag vakna till. Det är klart att Lennart har rätt i att man måste ha koll (varför man inte fått det på åratal vet jag dock inte) och jag hoppas en del på den där ekonomen de anställt.

Men nu till åsikten. Kumla måste få till det bättre. Då kanske skattehöjning är rätt, se till att få koll på det snabbt och se för tusan till att pengarna i så fall går till viktigt kärnverksamhet (läs skola men det är säkert massor av behov inom äldreomsorg och sånt också) för annars flyttar Örebroarna tillbaka till storstan. Det kan och är givetvis så att den blåa regering vi nu har, sänker skatten och därmed tilldelningen till kommunerna, jo så är det och så kommer det vara under lång tid! Tror ni mig inte? Jag gissar, och jag tror inte man måste vara överintelligent för att hålla med, att så kommer det fortsätta vara under minst ett val till. Det finns ju nämligen inget alternativ. Så länge den "stackars" Håkan ska leda socialdemokraterna och ingen vettig förnyelse och föryngring sker i det partiet så kommer kommuner som är socialdemokratiska få ta ekonomin i egna händer. Då menar jag inte att tjänstemän ska styra politiker eller att politiker ska styra tjänstemän i detaljer (vad som nu är sant och förbannad lögn vet inte jag, men snacket går ju).

Man får se över sin verksamhet och pengarna man har och har man för lite pengar så är det faktiskt så att man inte alltid måste minska utgifterna, är man lite mer innovativ så kan man öka inkomsterna! Jag kan gilla både idéer om växthus och badhus om de är genomtänkte och ger mervärde (ökade intäkter) i slutändan men man måste ha goda pedagoger som förklarar på ett klokt sätt så att folk förstår och inte lackar ur (hm kanske finns det någon god pedagog inom skolans värld som kunde hjälpa till, det kan säkert vara så). Man bör också följa skollagen............. jo så är det, det bör man, en LAG - den brukar man vara tvungen att följa. Ni vet det där med att alla barn har rätt till hjälp och en massa annat. Jag ska skriva en blogg om det också men inte nu för då orkar ingen läsa.

Ja men ser ni nu är jag nästan vaken! Ha en bra dag där ute.

Har tråkigt!

Jag vet inte vad det är med mig men trots att jag älskar att vara ledig, sova länge glo på tv sent på kvällen (det som är bra börjar vid 23-tiden) så kryper det i mig. Värst är förstås att ryggen känns som den ska gå av så fort jag gör något. I dag har jag i alla fall varit till syrran för att hjälpa henne att flyttpacka. Vi tog julsakerna och delade upp och packade ner..... det tog en stund. Alltså, få människor har mer julsaker än min syster wow!!! Jag har plötsligt lite, men frågar någon kamrat R så har jag enorma mängder. Allt är relativt. Min stackars syster var sen så ämlig och halsontig att hon bara somnade och inget mer blev packat. Jag och Frk T häckade i deras soffa i flera timmar så det kanske är därför jag är rastlös.

När vi sen kom hem efter inhandling av lyxig mat på ICA Maxi i Örebro (lite kul att byta affär ibland) så vägrade tv:n att funka. Enligt fb-kommentarer har mer eller mindre alla som har Telia bredband problems med tv:n. Så inte blev det som planerat inte. Frk T lommade upp till sig och sin tv (som har vanligt antenn och dvd för all del) med sin räk- och kräftmacka och jag fick rota fram dvd-filmer här nere. Hittade en box med fyra osedda Morsefilmer så kvällen var ju räddad. Två tog jag mig igenom. Men jag är inte glad åt att missa Hyasinth och Helt Hysteriskt så här i juletid när det är läge att nattglappa. Nåja klara I-landsproblem.

Den förbaskade stormen blåste föresten sönder mitt verandatak :( Det som stack ut av taket vid trappan blåste sönder.... inte snyggt men det är iaf tak över verandan och inget jättehål som vintern för två år sen när jätteisklumpen krossade taket. Jäkla väder, är det inte det ena så är det det andra. Stormar verkar vara årets gissel. Folk har rasade lador, borflugna tak och träd över bilar och hus, usch och fy. Dagmar har de döpt henne till denna gång, ett riktigt rivigt fruntimmer så mycket kan man säga. Det ska visst komma fler stormar också. Glömde betala räkningarna också eftersom bredbandet segade undrar hur länge man kan glömma det och skylla på Telia? Asch då, sov gott!

söndag 25 december 2011

Julen är här och...

...lyser frid på jorden. Glädjen är stor, lite här och där. Våra barn gladdes åt den jättelika pakethögen under granen. Den roliga "finländske" tomten som "svor" så det osade fast på finska så klart, när han drabbades av "ryggskott" för att slippa dela ut alla paketen, gladde oss vuxna. Tack för den föreställningen KirunaMicke den var julaftonens höjdpunkt.

Våra ungar (alltså min egen och kusinerna) gladdes åt datorer, mobiler, A-pads och diverse tekniska oumbärligheter och det är klart det är roligt att de blir glada. Fast, jag kan inte låta bli att bli lite störd på hur det blivit. Vart tog tiden vägen? Varför saknar jag tiden när lego och pussel var grejen? Om inte annat så var det billigare. Man kan lugnt säga att; små barn = små och klart billiga julklappar, ju större barn = ju dyrare julklappar (dock inte nödvändigtvis större).

Jag kan heller inte låta bli att tänka på alla de barn som inte får några klappar, de vars föräldrar inte har råd eller ännu värre "super upp" pengarna. Nu ska ingen påstå att det var en vit julafton hos oss, det har jag inte minst känt av i dag men det blir och blev på en normal och städad nivå (även om det ger viss huvudvärk). Men att kunna önska sig en dator eller en "värstingmobil" är ju inte alla förunnat även om våra barn som lever i en lagom skyddad och inbäddad miljö tror så. ALLA har ju en sån!!!! Ja ni har hört det och trots att vi vuxna verkligen vet att så är det INTE så går vi på tricket, gång på gång. Detta urgamla trick som även vi själva körde med. Jag minns tydligt min egen röst tjata hål i huvudet på mina föräldrar med att ALLA HAR MINSANN GUL&BLÅJEANS! Jo då, så sa jag och det var bara för att mobilerna inte var uppfunna som jag nöjde mig med jeans.

Frk T blev i alla fall glad för sin mobil och nöjd även med kläderna hon fick. Mest glädje tror jag hon kommer ha av målarkittet med stativ, akrylfärg och penslar. Hon sa själv så här; "nu kommer jag ha något att göra när det inte finns nån å va med, då kan jag bara måla =)". Bra! Den sortens julklappar gläder mig att ge. Jag har nämligen en liten konstnär i familjen. Det gäller att hålla i det, jag var också hyfsad på att måla när jag var i hennes ålder men det försvann någonstans....bara bort liksom.

Juldagen började grymt segt... och jag har tillbringad större delen av dagen i kusin E:s säng (nämnda kusin befinner sig i Kina vilket i sig är häftigt och bra för mig eftersom sängen blev ledig). Masat mig upp ett par gånger för intag av julmat och slutligen för att åka hem. Nu har jag legat i soffan här hemma och ätit choklad... är detta bra eller? Kan nån se till att jag gör nåt vettigt!

fredag 23 december 2011

Julefrid

Det önskar jag alla såklart. Frid och lugn...harmoni - det vore väl häftigt! Läste ett inlägg på fejjan nyss där någon vänt på steken och skrivit nåt i stil med; jag stressar inte alls, nu har jag griljerat granen, klätt knäcken, lagt in skinkan, satt upp sillsalladen över dörren och slagit in barnen.... ja ni fattar..... Man kan skämta om stress men en del far verkligen illa. Men att skämta hjälper i de värsta av situationer.

Det är klart det kör ihop sig sista dagarna särskilt för er som jobbat in i det sista. På FB tävlar folk om att skryta om sin julefrid, det är lite skrattretande faktiskt och jag kan inte låta bli att undra. De slår in klappar i lugn och harmoni, dricker glögg, har skinkdoft i stugan, tänder ljus, har julmusik i bakgrunden och är HELT färdiga med allt! Man kan undra som sagt? Läste en Bullerbysaga för elever härom dagen då ett av Bullerbybarnen vid sänggåendet oroade sig för om mor skulle hinna färdigt till morgonen.... men då morgonen kom så glittrade stugan av juleljus och julefrid såklart. Modern var väl helt slut kan jag tro med se det stod inte. Fast Astrid var en klok kvinna så hon fick in det mellan raderna kan man säga.

Själv har jag i dag stönat mig runt en stund till på Marieberg i dag med min ryggvärk. Folk stirrar lite när man går med myrsteg långsamt, långsamt men det får man ta. Jag inhandlade själva "huvudpresenten" till Frk T, den dyra från mig och pappa (morfar alltså) och var jublande glad åt att kamrat R hittat en billig som jag sen hittade ännu billigare med allt som ska finnas med så att säga... en bokstavskombination blev det, dock inte den jag hela tiden säger fel på, utan en ännu obegripligare... alltså man vet inte om ungen läser detta eftersom hon är hos sin far....  hon ringde förut och rapporterade. Där har hon äntligen fått den efterlängtade "riktiga" sparkdräkten av Onepiecemodell, från Danmark minsann, och en massa annat. Nöjd och glad lät hon i alla fall.

Efter julklappsköret åkte jag hem för en viss vila av ryggen innan jag gav mig in i lejonkulan...dvs ICA Maxi. Där är mer eller mindre hemskt när man än beger sig dit, men i juletid är det som att möta hin håle själv. Alla ska fram, alla ska slåss om vågarna, självscanningsapparaterna är halvladdade och tröga. Nåja jag tror ändå att det var bättre i dag vid fyratiden än i går eller förrgår för då fanns inte ens parkering. Jag lyckades bränna 1200 kr på mat, blommor och choklad och givetvis några klappar jag insåg att jag glömt och en present. Kusin E fyllde ju i somras och hade redan boken vi köpt....

Nu i kväll har jag ägnat nästan tre timmar åt att slå in julklappar, fatta tre timmar! Vidrigt och inte bra för ryggskrället att sitta på golvet så länge. Jag inhandlade en sorts korsett för 300 spänn på en sportbutik i Marieberg förut (ångrar lite att jag inte tog den för 400 på apoteket för jag tror den var bredare) det hjälper lite men får mig att svettas om midjan...blää.... men vad gör man inte för att stå ut.

Nu klockan 22.36 funderar jag allvarligt på att ta en skinkmacka, jag har nämligen köpt 2 hg julskinka på Maxi med minimalt med fett (noggrant tillsagt att jag ska ha lite fett eftersom jag tar bort vartenda vitt uns av dylik otäckhet som kan synas på grisskivorna). Det stod till min glädje en likasinnad dam efter mig i kön och tillstod att "jag ska ha precis som hon - det gör väl inget att jag härmar dig va" hehe det var nästan så jag bjöd hem henne på uppesittarkväll ;)). En skinkmacka får det bli för jag kom precis på att jag i dag bara ätit frukost och ett par stekta ägg till lunch... undrar om det är mintchokladen som gjort att jag inte varit det minsta hungrig?

Ja men nu kom ni väl in i den alldeles äkta julefriden va? Skoja bara lite. Egentligen är jag faktiskt inte det minsta stressad. Jag har gjort allt otroligt långsamt, struntat i det mesta av städningen (måste nog diska i morgon förmiddag i alla fall) för vi bjuder ju ändå inte hem någon och mest softat runt. Så här kvällen före julafton är jag alltid ensam hemma eftersom Frk T är hos sin pappa som sagt. Så jag kan väl vara uppe och äta skinkmackor till två om jag vill, ta ett glas vin till och kolla på alla färdiginslagna paket (de blir alltid ohyggligt många och stora) och glo på TV. Varmt och innerligt God Jul till er alla!

torsdag 22 december 2011

Alltså, skulle gärna må bättre...

I alla fall lite, kan man få önska sig det av Tomten? I går kväll kändes det som att ryggvärken var bättre och även i morse var det ok, den fanns där, men inte så farlig. MEN SEN :((( Jag var upp till Studiefrämjandet och lämnade in de sista listorna och tog en fika. När jag kom hem stod Frk T redo för julklappsshopping på Marieberg så det var bara att ge sig i väg. Väl där så kände jag att nu, nu blir det inte kul! Började på Jula för att nästan svimma när jag kom ut därifrån. Då mötte jag B-M som påminde mig om att äta kanske skulle få bort skakningarna i händerna.

Sagt och gjort jag fick tag i de shoppande ungarna ganska snabbt och vi fick mat i oss och jag kände att jag skulle överleva.... nästan. Ungarna gick åt sitt håll och jag fortsatte med de få klappar som återstod men det gick tungt, inget fanns som jag ville köpa och ryggen blev bara värre. Till slut hjälpte Frk T och A mig med den sista kusinklappen samtidigt som jag parkerade mig i en massagestol på SIBA som kostade 2300 kr, hade jag trott jag skulle överleva januari med det inköpet hade jag köpt den på stört. Snälla kan nån rik knös ge mig en sån i julklapp??? Det hjälpte lite för stunden och vi tog oss hem.

På vägen ringde kamrat R och meddelade att han var på väg med kärra för att hjälpa mig att hämta soffa som jag skulle köpa av arbetskamrat A för 500 riksdaler (julklapp till mig själv). Den aptunga hörnsoffan med bäddel som stod här hemma lovade samma kamrat att lägga beslag på. Underbart, om det inte hade varit för att jag insåg att lyfta soffor inte var så lämpligt just i dag. Men jag ringde resolut in till grannen som hjälpte till att få ut det gamla åbäket, A:s man M följde dessutom så snällt med hit för att bära in den nya. Sen följde en stund av ommöblering av lättare slag där Frk T kunde bistå. Soffbordet åkte ut och mina gamla lådor som står på högkant på ett par ställen fick agera nytt soffbord. Det blev riktigt fräckt till slut. Soffan har en sån där del som sticker ut också som kan sättas på (den är just nu inklämd bakom soffan och får komma på plats en annan dag. Men efter mycket trix och fix blev vi ganska nöjda. Då kokade vi knäck.

I morgon ska de sista klapparna till Frk T inhandlas och maten (hoppas allt inte är slut på Maxi) lax och prinskorv har fallit på min lott. Några såser ska jag nog tota ihop och kanske något "icke juligt" men gott så jag själv kan njuta av maten på julafton också. Julmat är inte min starka sida... när syrran räknade upp allt vi skulle ha kände jag att jag mest rynkade på näsan och inget kändes gott. Tacka vet jag nyårsmat! Nåja jag brukar plocka ihop en tallrik med ätbara saker så det ska nog bli bra i år med.

Här kommer ett par bilder på nya soffan.

Nu ska jag ägna mig åt att slöa och inte tänka på att jag känner en förkylning i antågande. Jag tänker också ta ett par av de inom EU förbjudna värstingtabletterna som är köpta i Spanien men inte längre går att få tag i ens där och som jag vaktar som en hök (med risk att de blir för gamla för det gäller att snåla och inte ta dem i onödan). De hjälper nämligen mot all form av ohygglig smärta. Varför de är förbjudna vet ingen men det kan hända att fiskar dör i sjön av dom eller något annat miljöfarligt. (Man dör inte själv av dom, det vet jag för jag har provat). Nu är jag dock i den form av tillstånd då jag blundar för all sorts miljöhänsyn bara ryggvärken går över.

Hoppas ni upplever en stilla julefrid och inte stressar. Just det gör inte jag alls märkligt nog, jag tror inte min kropp kan uppbringa mer stresshormon före nyåret. Och ni, nu går vi mot ljusare tider, det är snart sommar igen. Puss och God Jul!

Ryggond avslutning

Skolavslutning i dag på min teateronsdag men jag gick självklart till kyrkan, sjöng med ungarna och till skolan och sa hejdå till en elev som slutar och alla andra så klart. En bra dag när man kan se fram emot jullovet men smolket i bägaren var att ryggen värkte och värker som f-n. Varför vet jag inte, kanske hårt stengolv på konserten i söndags eller så låg jag snett och glodde på tv en stund i går efter utekvällen med GOD mat på Lilla Örebro. Inte vet jag, men det värker som tusan. FAST det är i alla fall lite bättre nu framåt natten. Kan det ha varit de 20 sekunder av massage jag fick förut eller också var vilan i soffan, istället för att sitta vid denna tingest jag sitter vid just nu, bra för ryggen?

Nu ska jag sova och inte ställa nån klocka på ringning. Förmodligen vaknar jag 5.40 ändå men då kan jag ligga kvar. Börjar självklart nattglappa första kvällen.... det blir förmodligen bara värre. Men ryggen måste vara bra i morgon för julklappar och julmat ska handlas. Påskrivna listor ska lämnas till Studiefrämjandet.... säkert ska en del annat göras också, jo knäck har jag en idé om....;) Sov sött!

måndag 19 december 2011

Förvirrad är bara förnamnet

Gissar att jag haft för mycket omkring mig med omdömen, julshower och konserter, ny läroplan, utvecklingssamtal och julbestyr för i dag var det värre än vanligt. När jag stack in huvudet i arbetsrummet strax före tio i morse och frågade vilken veckodag det var så såg folk ut som om de inte visste om de skulle skratta eller gråta. Så har hela dagen känts. Kanske blev jag knäpp av att läsa Karl-Bertil Jonssons jul tre gånger.... en grupp valde Astrid Lindgrenberättelser men övriga föredrog Tages berättelse fastän jag noggrant fick berätta vem han var. Kanske var det att det går på TV varje jul som lockade. Visserligen fick jag förenkla texten mer än lovligt men en grupp var i alla fall helt lyrisk över denna fantastiska berättelse när de gick vidare för pepparkaksbak.

Vi har denna förvirrade dag haft julbakning på jobbet och bakhatare som jag är, anmäler jag mig, som alltid, till rollen som sagotant trots att det frestar på rösten att läsa en hel förmiddag. Jag älskar att läsa högt, det är det allra, allra bästa med att vara lärare. Nu slog det mig att jag kanske borde blivit bibliotekarie.... dumt alltså att komma på det NU! en sak var skön i alla fall för under eftermiddagen när alla i mer eller mindre förtvivlan och panik skrev ut sina omdömen och stönade över all tid det tog och det som krånglade, så var lilla jag klar!!! Då kändes det helt ok att ha jobbat till kvart i fem i fredags.

Efter jobbet åket jag för att handla julklappar. Studiefrämjandet skulle så snällt betala ut lön i dag redan den 20:e!
........ som det ju INTE är i dag nej. Det är i morgon ;( Men försäkringskassan eller vem det nu är som betalar, hade slagit till och betalat ut barnbidraget en dag för tidigt så jag kunde faktiskt börja inköpen. Observera att jag noggrant tittade i vilken gång jag ställde bilen på Marieberg eftersom jag förstod att jag just denna kväll annars skulle irra runt som en yr höna och leta. (Jag kan inte begripa att de inte kan sätta ut bokstavskyltar eller nåt så man vet var man gör av bilskrället).  Sist jag kutade runt och inte hittade bilen fick jag en smärre chock och trodde Dolda kameran filmade, för när jag blippade med nyckeln så öppnades en annan bil!!! varpå jag i panik trodde jag låst upp en vit tjusig Merca och inte tusan visste hur jag skulle låsa den igen. Men se det kom en annan, kanske nästan lika förvirrad dam efter mig, och hade tryckt precis samtidigt. Sådant undvek jag i dag genom att faktiskt veta var jag hade bilen.

Det är väl det mest strukturerade jag gjort i dag. Nej föresten vi har tagit fram en toarulle och en glasburk som Frk T ska ha med sig i morgon till sitt julpyssel. Det är f-n i mig värt vuxenpoäng det!

lördag 17 december 2011

Julklappsångest

Har just haft en fajt med Frk T, inte den första om just detta ämne kan jag meddela. Hon önskar sig BARA en sak! En HTC (herregud jag sätter väl bokstäverna i rätt ordning nu?) en liten nätt "billig" mobil. Den kostar bara si och så mycket i månaden..... Jo då tro mig jag har förklarat att det blir fler tusenlappar än om man kan köpa den, sedan tillkommer abonnemanget med surf för annars är det knappast nån vits med det hela..... jo ni fattar.... men inte hon. Inte förrän jag lackat ur och återigen förklarat att jag bor ensam och inte har så mycket pengar.... detta under ganska upprörda former. När jag tillägger att det faktiskt gör mig rätt ledsen att hon inte kan fatta det  trots att jag förklarar och förklarar.... så bryter allt loss ordentligt.

Jo jag fattar att de flesta av hennes kompisar har touchmobiler eller till och med I-phones.... det hjälper ju inte mig dessvärre. Hon blir ledsen för att hon gör mig ledsen och för att det är som det är tror jag. Det går ingen som helst nöd på min unge, så dåligt med pengar har vi inte men jag har inte tusenlappar på hög att inhandla det senaste i elektronikväg för (tjock-tv:n står där och ser fet ut fortfarande).

Ibland funderar jag nästan på att flytta till en miljonprogramslägenhet (eller dess motsvarighet i denna håla) och sätta Frk T i en skola i dess närhet där många av barnen är nöjda och glada för simpla vanliga mobiler om de har någon alls. Jo då det finns en och annan I-phone bland eleverna på min skola också men inte så många. Förutom att jag troligtvis skulle vantrivas i en sån lägenhet av många skäl så skulle det vara skönt att slippa konkurrera med föräldrar som är två och precis har köpt sig en tre miljonersvilla norra ändan av Kumla...suck. Visst vet jag att en del föräldrar (även om de har pengar) försöker vara förnuftiga och hålla emot men de flesta gör det inte. Inte ens de föräldrar som har dåligt med pengar håller emot utan slår knut på sig själva (läs skuldsätter sig).

Så det blir en kul vecka, på måndag kommer lite pengar och då ska de flesta julklappar köpas (några få är klara). Jag begriper inte hur jag slarvat så i år, jag brukar börja i september för att kunna fördela kostnaden på hela hösten, det är ju fem kusiner som ska ha klappar också.

Jag blir bara lite rädd när jag ser min dotter ta för givet att hon ska få en sån telefon i julklapp och hon säger själv att hon kommer bli så ledsen om hon inte får en. Jag har inte ens varit ute och sonderat terrängen än så vad tomten ska ha i säcken vet jag inte. Vad gör man?

Att söka en bonde...

Frk T upplyste mig häromdagen och hon upprepar saken då och då att hon vill bo i Fjugesta! Alltså man undrar ju lite.... inte världens roligaste håla kan jag tycka (förlåt alla Lekebergsrevyare, ni gör stället nice såklart) men hon vidhåller att hon känner asamånga där och hennes lösning på detta var att jag skulle söka till Bonde söker fru. Då kunde jag bli ihop med Per-Ola med hästarna. Googlade när jag fick tid över och inser att det var den bonnusling jag gillade sämst (verkade dryg och stöddig värre i det programmet jag genomled). Hästarna är nog en förmildrande omständighet. Förlåt Per-Ola och alla som känner honom, han kanske är jättetrevlig, jag som endast sett ett program är nog inte rätt person att döma. Men bara 34 år! Jag har höjt min nivå lite och dessutom har han väl hittat sin dam redan. Så jag vidhåller min rätt att bo i Kumla och skjutsar snällt Frk T till begivenheter västerut.

fredag 16 december 2011

Läge att Fronterfira!

Alltså alla har väl förståt att jag inte är helt sams med Fronter, MEN i dag har jag överlistat den jä......n. Det tog sin tid och var tålamodskrävande men det gick. Jag fick, efter att ha gjort ett åttonde misslyckat försök att få in samhällskunskapen på det normala viset, gå in på varje elev, lägga in det, gå ur och gå in på nytt, klicka bort alla felrutor om skript som körs och hindrar Explorer...... ja ni fattar.... rörigt och knöligt men det gick. Insåg under tidens gång att jag kanske borde åkt hem och gjort detta i Firefox för när jag skrev hemma så funkade det bättre. Efter kvällsnack med Kumlas expert på området så kom vi fram till att Fronter inte borde göra ett program som inte kan köras i den vanligaste av webläsare. Nåja jag har fått in eländet, skrivit ut vartenda omdöme, lagt dom i plastfickor och är således klar med allt och kan ta helg och fira!!!! Kvart i fem kom jag från jobbet och då hade jag rättat proven i läsförståelse också (nu vet jag vad klassen ska träna på hela våren, även om det ska erkännas att just detta prov var svårt). Det var lite ensamt på jobbet då en fredag, fritids ligger ju en bit ifrån så jag var mol alena.

Frk T var hemma med en kompis och surfade eller vad de nu gjorde. Hennes ridning gick finemang i kväll, jag måste säga att hon blivit förbaskat duktig den här terminen. Att rida är nog baske mig hennes grej, idag lät hon bli att stoppa fingrarna i hästens mun när hon gav den äpple också och det var ju bra. Nöjd och glad var hon. Det gick kanonfint för Lilla h i dag också. Till våren har vi också lyckats byta grupp, nu får jag stressiga torsdagar för hon ska rida då kl 16.30 men det känns klart bättre än fredagskvällar i alla fall.

Nu är jag riktigt ordentligt fredagstrött och det har jag rätt till känner jag. Fanken vad jag känner mig duktig, riktigt nöjd med mig själv. Ni vet så där som det känns när man fixat det där som hänger som ett ok över en. Ska sova som en stock och inte höra en enda väckningssignal i morgon bitti. Sov sött alla ni där ute!

onsdag 14 december 2011

Jobb i pyjamas....

Onsdag och Studiefrämjandejobb som i huvudsak kan göras hemifrån. Givetvis skulle Frk T köras till skolan efter att vi vaknat långsamt tittandes på Julkalendern i hennes binge. Fatta att jag gillar onsdagar! Till skolan kan man åka i "pyjamas" och mysbrallor, att jag var tvungen att gå med henne in i entrén för att hjälpa henne att få av sig dojjorna med sin onda uppskurna tå låtsades jag inte om (skorna jag köpte i går i en hast passade givetvis inte). Såg till att inte komma för nära någon eftersom jag varken borstat tänder eller hår. Hem till långsam frukost där jag läste hela tidningen. Sen satte jag mig vid datorn och där satt jag till strax efter ett och fixade och trixade, mejlade hit och dit. Insåg att lunch var bra och så ringde Bittan och först då insåg jag att jag inte var klädd. Så kan det gå.

På eftermiddagen var jag alltså tvungen att köpa skor åt ungen om hon inte skulle tvingas gå i jordpushen  (som hon vanligtvis rider i) hela veckan. De fula platta mockastövlarna (såna som alla har och ser ut som stora plattfötter) sprack i måndags. Världens hål och Karlssons klister funkade inte.... kan man säga. Skor var alltså ett måsteinköp trots pengabristen. Herre min Je.... hur osams som helst, inget jag tog fram dög, inget Bittan tog fram dög, även om hennes förslag mottogs någon mindre grinigt. I femte skobutiken (i tre av dem hade vi nog provat igenom hela butiken) hittade vi slutligen ett par som dög. Jag orkade inte ens förse mig ett par till för halva priset.... så hon fick ett par foppa som inneskor och vi får se hur länge de finns kvar utan att vara totalförsvunna på skolan som de senaste jag ställt dit i inneskoväg. De behöver verkligen inneskor på skolan men knappt någon unge har det. Det är likadant bland mina elever. Jag begriper inte att de kan gå på dessa hårda kalla golv i strumplästen hela dagarna.

Nu är jag slut som människa och det känns rätt ok att det inte är nån kör i kväll.

tisdag 13 december 2011

Lucia

Så var det då äntligen dags och lugnet kunde sen lägga sig. Uppstressade femmor inför Luciatåg är inte att leka med, men de var så duktiga så. Fast jag slänger en ilsken känga till tandläkaren i Kumla som tvingade dit en av mina elever så hon missade Lussetåget och så var tandisen inte på plats, SKÄMS på er, fatta hur ledsen hon blev. Kram till dig lilla gumman!

Sen avlöpte dagen helt ok och sista lektionen var guld. Det är häftigt när en av mina goa elever räcker upp handen så ordentligt och när han får ordet säger han "jag älskar dom här lektionerna, det är så roligt". Vi hade religion och jag berättade om hinduism! Sånt gör att jag trots Fronter och annat elände ibland ändå älskar mitt jobb.

På eftermiddagen lyckades jag bråka med Fronter och tillsammans med kollegor slutligen få ut omdömen på nio elever. 23 papper!!!! jo ni läste rätt, per elev, blir det men de nya omdömena där kraven står med så föräldrar kan läsa (men troligen inte förstå) är det klokt eller?! Sen var jag och röntgade tuttarna, det ska man göra vartannat år när man fyllt 45. Det är inte skönt precis, jo efteråt, men man tjuter inte C, det gör man inte ;-).

På kvällen var kamrat R här och rensade våra datorer från en massa onödigt platstagande skräp vilket var välbehövligt. Frk T var med grannen och badade och tror ni inte på f-n att hon råkade ut för en olycka där. Hon lyckades halka i duschrummet och skar upp tån på en matta (en vass en tydligen) och blodade visst ner halva badhuset. Alltså, det har gått troll i detta, nu får det vara nog med otur! Det stackars lilla livet tror ju snart att oturen förföljer henne med någon sorts oändlig ihärdighet. Fy nu får det vända!

För övrigt så är det tisdag och det är gott det för då är det onsdag i morgon och snart helg och inte långt till jullovet. DET ska bli riktigt skönt. Det börjar trots allt kännas som att jag ligger lite mer i fas nu, det var nog bra att ägna 12-14 timmar åt omdömesskrivande i helgen även om det var urtrist. Nu är jag nöjd med mig själv. Sweet dreams!

måndag 12 december 2011

Förvirring

Usch vilken dag det varit i dag. Det började med en rätt stressig och trött morgon och allt körde ihop sig när jag inte hittade Luciakronan på jobbet. Nu har nog minst fyra stycken av mina kollegor och jag själv letat igenom skolan från källare till vind men ingen krona. I desperation fick jag sticka till ICA Maxi och köpa en trist elektrisk som jag piffat upp i rött och vitt glitter men det blir ju inte riktigt detsamma. Ungarna tog det bra tror jag.... eller så var det det eller det stundande Luciatåget som gjorde dem mer vilda än tama för de var helt upp och ner. Även grannklassen var galna värre, där skulle jag ha musik och de surade ihop (ett par av dem) eftersom de blev tvungna att öva julavslutningssånger istället för att fortsätta sin forskning om artister. Suck och stön, efter denna helg hade jag gärna haft en lugn och skön dag.

Sen satt jag och brottades med Fronter och skrev in kvarvarande omdömen i musik... flera gånger... och sparade och nu hoppas jag fanken att det inte försvunnit igen. Skrämde nyss halvt livet ur vår idrottslärare genom att på fejjan skriva att hans pluppar var försvunna, det var de nämligen när jag skulle börja skriva ut förut..... men nu finns de igen!! Fatta att man blir galen och sliter sitt hår. När jag ändå satt där på jobbet och stönade över sakernas förtretlighet så bestämde jag mig för att redan då möblera om matsalen och släpa upp elpianot, DET känns bra. I morgon ska nämligen bli en fin dag som ska starta med ett vacker och tjusigt Luciatåg med elektrisk krona och det blir så fint så, så det så!

söndag 11 december 2011

Världens tråkigaste helg!

Har jag nu genomlidit. Helgen har nämligen uteslutande ägnats åt omdömesskrivning och det har inte varit jätteskoj precis men nödvändigt. Enbart var föresten ett ljug... jag har sovit rätt mycket också, ätit ett par gånger och läst Leif GW Perssons memoarer innan jag somnat (värt att läsa kan jag meddela), ups och så höll jag på att glömma; jag var faktiskt en avstickare till Hagaby ridklubbs Luciafirande eftersom Krax egen Per skötte spexet. Kul värre och de  två hästarna som blev ridna av två "äldre damer" kommer skena vilt nästa gång de ser en pensionär.

För övrigt har jag suttit vid datorn och häckat. Fronter och jag har kommit skapligt överens men då och då har det kärvat. När alla elever ska ha omdömen i svenska, engelska, matte, biologi, fysik, kemi, geografi, historia, religion, samhällskunskap, musik, teknik och jag ska skriva allt utom matte ja då tar det sin tid.... (slöjd och idrott är inte min avdelning tack och lov). Formuleringarna i nya läroplanen som man ska försöka översätta till begriplig svenska för sig själv för att i någon mån förstå vad man faktiskt bedömer är inte helt lätta. Vad sägs om ett kunskapskrav i Biologi:
Eleven kan söka naturvetenskaplig information och använder då olika källor och för enkla resonemang om informationens och källornas användbarhet.
Det är ju solklart vad det betyder eller? Bara att slå i den tjocka "bibeln" Lgr 11 och spana in centralt innehåll och försöka hitta nåt som kan passa.

Denna digra arbetshelg har fått mig att fundera över det där med lärares professionalitet och vårt s.k. metaspråk. Det är nämligen så att det i ett antal år talats om att lärare behöver ett professionellt språk som en väg att höja vår status. Ungefär som att läkare och jurister har ett eget språk. Så kontentan av det snacket är väl nu detta. Vi skriver omdömen med ett professionellt språk, som vi för all del, något sånär, efter en del stötande och blötande, begriper själva. Men det känns ju rasande professionellt att det är föräldrar och elever som ska läsa detta och således tolka det! Känns det proffsigt eller?

Jag måste tillstå att det inte heller känns helt proffsigt när läkare inte kan svara en patient på begriplig svenska.... men så har de förstås hög lön också. Det återstår att se om vårt språk också ger oss mer i plånboken. Tillåt mig tvivla!!!

Annars har kvällen varit lite behaglig även om den inte blev fullt så skojig som ett telefonsamtal gjorde gällande att den kunde blivit *skrattar lite*. Men Frk T och jag har ätit och nu dricker jag glögg med chilichokladsmak och det är gott det. Hoppas ni haft en roligare helg. Måste ändå säga att jag trots allt skrivande taggat ner och haft det ganska lugnt vilket jag känner var bra för mig.

onsdag 7 december 2011

Otur!

Tur skulle behövas här. Då och då drömmer jag om att vinna så där en 86 miljoner så jag kan göra precis vad jag vill och skänka pengar till alla behövande vänner och bekanta. Det är ingen större vits med att ni börjar skicka vänförfrågningar på fejjan för chansen är minimal, jag spelar nämligen nästan aldrig på nåt. Till det räcker inte pengarna.

För tillfället känner jag att jag i huvudsak önskar mindre otur åt min älskade unge Frk T. De sista veckorna har inte varit helt problemfria kan man säga. Förutom magont och förkylning med täta lungor så har damen hoppat ner från en gunga och stukat foten rejält. Att sitta på akuten kvällen före genrepet var precis vad vi önskade.... eller inte :(. I går ringde hon och hade klämt ihop bröstkorgen på idrotten och hade svårt att andas, bara att sticka från jobbet och häma damen. Nåja det var inga brutna revben och att andningen fungerade kunde jag konstatera själv, med förflutet på intensivvård bland de som inte kan, andas alltså.

Nog, tänkte jag i går kväll, men icke då. I dag ringde en fröken och då hade damen lyckats få en studsboll i ögat! Bara att hämta och vi tog svängen till vårdcentralen direkt, jag orkade bara inte vänta och se. Där bedövades ögat, synen kollades och ett färgämne droppades i ögat så hornhinnan kunde kollas. Inget verkade skadat och hon såg som en hök. Skämtsam doktor av polskt ursprung som pratade ganska skojsigt och HÖGT med betoning på varje ord fick vi till vårt förfogande. Han insåg under undersökningens gång att det inte var skitsmart att säga att färgämnet gjorde "skitont" att droppa i, det hjälpte inte särskilt mycket att säga att det inte skulle kännas allt med bedövning. Han tittade skamset på mig och utbrast "nu jag gjorde fel, det var inte bra, det vara misstag". Jag bet ihop ordentligt för att inte skratta. Det var inte rätt tillfälle att ta fram min Polska Olga ur gömmorna och hojta "du vara klantig, du skrämma barn din odugliga doktor". Jag var faktiskt ganska tacksam över att han gjorde en så grundlig undersökning och jag kunde stå ut med hans klämkäcka sätt. Jag är faktiskt en ganska bra mamma när min unge är sjuk för jag lägger nämligen bort min egen ångest och ser till att undersökningen går att få till snabbt och effektivt. Det var bara att snabbt ta Frk T:s händer och förklara samtidigt som jag fick doktorn att kvickt som blixten droppa i medlet vilket givetvis inte gjorde ont eftersom ögat var bedövat av andra droppar.

Jag minns också den gången hon bröt armen och skulle sövas, den sövningen fixade jag så gott som ensam på min sprattlande treåring och fick beröm av Kax (berömd narkosläkare som jag förmodar gått i pension). Att jag var lite nära medlet så jag kunde somnat själv var bara en liten riskfaktor, jag höll mig vaken och tjöt inte ut ångesten förrän jag kommit ut ur operationssalen. Ibland sitter sjukvårdskunskaperna i, bara jag slipper spyor och diarré. Sprutor, blod, var, benbrott och hjärtstopp (gud må se till att jag slipper) går däremot utmärkt att tampas med.

Nu har damen tagit sitt pick och pack och åkt till sin pappa för att slippa häcka på palatset medan mamma tränar körsång. I söndags sa hon att hon längtade efter far sin och det gjorde hon nog eftersom hon inte ens protesterade mot att gå upp i tidiga ottan i morgon.

tisdag 6 december 2011

Åter i vardagen!

Oj så trött jag är. Frk T vaknade i går med huvudvärk och var helt omöjlig att få upp. Själv släpade jag mig ur bingen och till jobbet, det gick bra förstås men jag är lite seg. Inte kom jag i säng i tid i går heller och var precis lika trött i morse, Frk T hade i alla fall ingen huvudvärk och kom i väg. Mina elever var störtnervösa för jag hade i den nya läroplanens kölvatten bestämt mig för att ge dem ett prov på Europa. Femmor är inte helt vana att plugga till prov och resultatet var lite varierande. Jag är säker på att en del av dem med något sämre resultat skulle kunnat massor om de fått svara muntligt...... om detta kan man tycka och ha åsikter. Nu ska minsann inte bara summativ bedömning förekomma utan formativ likaså. Begripligt? Jasså inte det. Nej vi sliter vårt hår en aning just nu alla vi lärare. Vi ska skriva omdömen efter det nya systemet och en del stackare sätter betyg och det är sannerligen inte lätt. Diskussionen i morse handlade om i fall alla kunskap de fått i sig de senaste åren ska med eller bara det vi gjort denna termin. Hm man kan ju fundera på detta om man haft ungarna några år men jag fick mina i höstas och har ju himla svårt att bedöma det H gjort med dem..... Att vara lärare är störtkul i denna vändpunktstid....not.

Nu är det tisdag kväll och förutom helgens kvällar veckans favorit. Detta för att jag faktiskt får sova en timme längre på onsdagar och för att det är teaterjobb som gäller. Härligt avbrott.

Här följer några Julshowsbilder som inte är helt lysande men håll till godo ändå.



lördag 3 december 2011

En Sprakande Julshow i hamn

Halleluja! Det gick fint, såklart!!! Två fantastiska föreställningar är till ända. Alla gjorde sitt bästa och lite till. Blandningen av barn, en bra kör och roligheter tilltalade verkligen publiken. Vi fick mycket beröm, en och annan tår fälldes i salongen och jag tror vi både roade och berörde. Jag hörde många röster som gillade barnens medverkan och det är nog verkligen en grej som gäller. Vi hade lätt kunnat köra fyra/fem föreställningar till. Ska man göra det inställer sig förstås frågan om så många ungar fixar så många föreställningar..... nåja det får bli nästa års julprojekt.

Just nu är jag mest glad över att jag inte fått vare sig hjärtinfarkt eller blödande magsår.... har liksom känt tendenser till båda varianterna de sista veckorna. Detta är nog det största arrangemang jag rott iland. Jo då jag har haft hjälp, tack och lov. Från idéstadiet till målgång av Kent Stéen som arrat all musik tillsammans med Thomas Dahl förstås. Kent hade direkt massor av idéer och jag köper allt när duktiga musiker går igång. Kristina Algotsson leder kören med bravur och har också visat sig vara en magnifik konferencier tillsammans men Anton Freij.

Kristinas man Lasse fick i dag rycka in för en Kraxaktör som fick magsjuka (vi ber till högre makter att han inte smittade oss allihop). Alltså det är ju häftigt när folk får manus ett par timmar innan showens start och går in och sätter replikerna och detta trots att vederbörande aldrig gjort något dylikt förut!!! Alltså bara tack Lasse! Du är guld och nu kommer du aldrig ur detta ;). Inger Andersson har givetvis regisserat våra sketcher men hon blev riktigt dyngförkyld och har nog inte lyckats ta sig ur sängen sen genrepet. Krya på dig! Barnen tar Bettan Tellander och jag själv hand om men Ulrika Tångring har lagt grunden, vi tog liksom bara över i höstas..... fast julsketchen har förstås jag skrivit och vi rott iland. Föräldrarna verkade i alla fall otroligt nöjda med deras barns insatser och jag tackar alla föräldrar som ställt upp på detta. Det är inte alla ungar som får delta i en julshow till rätt sent på kvällen och roa en ganska stor publik som både äter och dricker. Puss på er!

Ska jag sammanfatta allt jobb detta inneburit för mig själv så blir bloggen jättelång. Men jag är ju med i kören och krax och har hand om ungarna..... ovanpå det så är jag ordförande i Krax och jobbar 20% på Studiefrämjandet och att arrangera evenemang på Sturepalatset hör till jobbet. Alltså har jag hållit ihop det hela; skaffat de flesta sponsorer, hämtat allt vi fått, sett till att alla fått repa tillräckligt, haft barnteatercirkeln ihop med Bettan, köpt öl, vin och sprit, repat körsång, hållit i alla kontakter, pratat med press, gjort faceboksidor, repat sketcher, repat sång, satt upp affischer (med hjälp så klart) och gud vete allt. Oj vad lycklig jag är, liksom alla andra ska vara, att jag inte leder kören, hehe. Och vad lycklig jag är över att omge mig med duktiga kompetenta människor. Men jag tror jag har rätt att vara lite trött.

I morgon tror jag att jag ska åka och kolla på Lekebergarna (läser du detta Gunilla så... jag ringer) eller så blir det nästa helg.  Sen ska jag fokusera om och ägna mig åt att skriva omdömen så tangenterna blör och sen är det snart julkonsert i Svennevads kyrka den 18 december. Det ska ni åka på! Då sjunger vi och Kristinas andra två körer, Kent och Thomas spelar och det kommer bli hur häftigt och bra som helst. Men kära nån det känns som ingenting för mig, jag behöver bara åka dit och sjunga, inte ta en massa ansvar för det gör andra. Rackarns bananer vad kul det ska bli.

Annars hann jag med att sjunga på Sångverksta´n i dag på förmiddagen i dag också.... jag vet det är nåt allvarligt fel på mig, jag är inte klok ;-). Sov gott, ska bara coola ner mig lite först....

torsdag 1 december 2011

Genrepet avklarat!

Detta genrep med lite publik (första gången vi hade ett publikt genrep faktiskt) var också vårt första genomdrag. Vi fick ju inte all teknik så det var bara att planera på annat vis. Körkickar på, de myggor vi hade och handmickar, visst rundade det lite men inte så farligt. Ungarna skötte sig grymt fint, inte förde de liv, de fixade ombytena och var på plats i tid varje gång. Att kören skulle fixa det bra hade jag inte betvivlat men stort tack till de Quinnsare och Trivslare som ställde upp med kort varsel när vi hade sjuklingar, hälsa dom och tacka Kri. Anton och Kri impade också stort, fast de inte övat mer än i går kväll så skötte de sig utmärkt som konferencierer. Vi fick sjunga stämmor i gemensamma mickar och knö ihop oss på musikernas scen för att vi skulle höras på ett par ställen men det gick det med. Nu har all teknik kommit, lagom till vi var klara och vi har en hel morgondag på oss att få allt i balans.

Det som behöver fixas med är in och utgångar som tar för mycket tid och så behöver vi tempa upp sketcherna, mer fart helt enkelt och inte klanta oss på slutet så poängen försvinner ;-). Stort tack till den snälla publiken och till Lekebergarna som gett oss godis till helgen. Puss och tack till barnen för blommorna som Bettan och jag fick och till deras föräldrar såklart. Sen måste jag bara få rikta ett varmt tack till Ingela Kjellgren, fan vad bra du är! Du hjälpte till med ungarna, såg till att de fick mat och att de var på plats fast du själv faktiskt också var med lite på scenen. Du fick säkert hjälp av flera som Jenny och Bittan och några till men du tar verkligen ansvar på ett fantastiskt sätt och jag vill bara säga det. Tack allihop förstås, några som lagt ner ett hästjobb är våra också musiker Kent och Thomas som verkligen sett till att all musik funkat: Kören  sköter Kristina med bravur men de kompade till dessa låtar också utöver allt annat och byter som sagt friskt mellan sina instrument. Häftigt är det!

För övrigt är jag också innerligt glad att jag har mina tre fantastiska medhjälpare som jämt ställer upp Bittan, LillInger och Charlie som tillsammans med mig sett till att detta genrep gick att genomföra och att palatset var i ordning och detta trots att ni egentligen inte hann och att ni fick kasta i er korvkioskmat.  Ni är fantastiska, nu sover vi och se igen i morgon.

söndag 27 november 2011

Hårbestyr

Jösses så det kan gå. Jag nämnde i går, tror jag, att Frk T och jag hade gjort slingor i håret i fredags. Bråttom var det som vanligt och jag bestämde mig för att ta en gammal färg jag hade, mahogny och fixa till lite snygga slingor. Frk T tjatar jämt om hårfärgning och jag tänkte i min dumma enfald att hon också kunde få lite. Sagt och gjord, jag skakade ihop färgen som visade sig vara toning men det brukar ändå sitta som berg på blonda kalufser så.... Jo vi sköljde ur och Frk T upptäckte efter en ovanligt lyckad ridlektion som hon var grymt nöjd med att håret var rosaslingat....det gjorde henne inte lika nöjd. Mitt var ungefär likadant. Käckt om man gillar rosa hår men jag kan säga att det inte var toksnyggt i strålkastarljus. Hon har tillbringat helgen hos sin pappa men när hon hämtades i kväll tog vi svängen om Maxi för att hitta något att göra åt situationen.

På Maxi bråkade vi vilt om att hon inte skulle ha kopparfärgat eller ännu rödare hår. Jag känner att det inte blir bra. Blek i nyllet kanske. Men mest orolig var jag för att det skulle anta en om möjligt än mer rosa nyans och blir man missnöjd med illrött är det inte så lätt att ta bort. Efter mycket om och men fick hon en mörkblond toning och blev slutligen mycket nöjd. Jag tog färg... måste ju täcka och slog till med mörk guldblond istället för ljus guldblond. Inte så bra, håret blev råttfärgat, iaf i mina ögon, jag vill ha mer guld och mindre råtta. Nu försöker jag förbättra saken med att bleka slingor och det tar på sömntimmarna. Det blev dock snygga rödskimringar i det råttfärgade vilket blev fint, men topparna blev för mycket råtta. Vad fan jag vill ju ha bort alla grå skiftningar (bara att erkänna att de finns där i det blonda) inte få nya.... nåja blir det inte bra får det väl bli rött, den vanan har jag ju sen förut. Men jag ville ha sånt där skiftande snyggt med guld i botten och lite röda, bruna och blonda slingor. Och jag vill inte betala tusen spänn hos frissan.... då blir det så här. Natti natti.

Lycka!

Det kan vara många saker det precis som olycka...eller kanske inte, den är tydligare.

Lycka för mig just nu är följande:
Vattenpumpen! Jo men det är fantastiskt förstår ni. Jag har bott här i 12 år och det har aldrig varit nåt värst tryck på vattnet speciellt inte på duschen. Man har liksom varit glad om det kommit vatten överhuvud (nåja) taget, så har det varit i 12 år och  på sista tiden har det varit ännu ynkligare. I förrgår fick jag spader för då kom det en ynka tunn stråle när jag hade tänkt diska. Har diskuterat detta med K till och från ganska länge och nu ringde jag in halvt hysterisk. Jag fick också en ond aning om att vattnet kanske var slut. Det var det inte, K gick ut och rensade pumpen från något skräp-täppatillaktigt och i går skulle han köpa någon ny del. Om han gjort det vet jag inte men himlen öppnade sig direkt... i duschen. Plötsligt kan man duscha utan att frysa ihjäl och utan att det tar en evighet. Halleluja!

Lycka kan också vara att ta fram adventsljusstakar och stjärnor och lysa upp det trista novembermörkret. Fint! Lycka är att krama sin unge och vara så innerligt glad över att ha en. Att sjunga är också lycka liksom att stå på scen. Rackarns vad lycka det finns, får väl kompensera med en olyckslista nån dag men jag har verkligen ingen lust med det.

Sov gott hör ni och ha en riktigt fin första Advent vare sig ni tar er till kyrkan, går på julmarknad, julskyltning eller nöjer er med att tända ett ljus till frukost. Själv har jag glömt köpa ljus.... ungefär lika klantigt som att färga mitt och Frk T:s hår rosa.... men jag har tre ljus och man ska bara tända ett så.... det får väl gå. Natti natti!

torsdag 24 november 2011

Veckan går....

och går och kommer snart fram till fredagen. Puh eller. Fredagar kan vara nog så fulla av aktiviteter men i morgon är den första på länge utan utvecklingssamtal (jag har endast ett kvar =). Men det ska förstås handlas till kursen i helgen, kursen som ockuperat palatset så jag inte kommer att hinna öva I´ll be home for Christmas tillsammans med mina bästa medsångare något mer innan genrepet, help!!! Men jag övar på min datastämma och med Rascal Flatts förstås, flera gånger om dagen. Inte en ton får sitta fel......

I kväll har jag dock sjungit annat, hos Magdalena på Sångverksta´n. Frk T var med och lyssnade och konstaterade torrt att proffsigheten var större än något annat hon hört och jo så är det. Man får superproffsighet när man betalar för det och jag tror det kommer löna sig bara halsskrället blir helt bra. Börjar allvarligt fundera på om inte penicillin vore en god idé i alla fall. Min envisa motvilja mot antibiotika kanske inte får gå hur långt som helst, men jag håller väl ut någon dag till, örat har slutat göra ont och det är ju bra. Men dessa täta luftrör gör mig snart galen, sjunga går dock bättre än att prata. Det är pratet i skolan som förstör rösten. Jag behöver en talpedagog, fick lite råd av Magdalena men det är inte riktigt hennes gebit men jag testar väl. Mina elever kommer nog tycka att fröken pratar konstigt men det får dom säkert bara att lyssna snäppet bättre.

Jag sjöng Vem tänder stjärnorna i kväll och Eva Dahlgren är inte helt enkel, man får höja tonarten en del kan man säga och det räckte inte alls med C, inte vet jag var jag hamnade till slut men det höga är lättare än det låga, så mycket kan jag konstatera. Nu fick jag en ny läxa Destination Anywhere, en gammal Motownlåt med The Marvelettes, skitlätt..... eh typ. Men kul som tusan. Inte för att jag har så hemskt mycket tid att öva men tack och lov för Youtube.

Helgen ska jag använda väl tror och hoppas jag. Lite fika ska fixat till Mimkursarna och ett rep på söndag kväll. Så det blir allt fix och trix som säkert fattas, en översyn helt enkelt. Biljetterna är i princip slut, i går förmiddag fanns det fem ynka stycken kvar och jag gissar att de gått åt? Härligt med sug efter biljetter måste jag säga. Det är show Kumlaborna vill ha tydligen, inte teater sorgligt nog. Det vore kul om de vågade sig i väg på det också. Men nu ger vi dom show, glitter och glamour.

I januari kommer Forever young och att dansa till 60-talsmusik gillar de, det vet vi och i februari då blir det något alldeles unikt på Sturepalatset. Då kommer Länsteatern och bjuder in till Made in Kumla. Då kan hugade Kumlabor själva ställa sig på scenen och visa sina färdigheter blandat med proffsen. Det kan röra allt möjligt som sång och sketch såklart men även dans, trolleri, poesi, något alldeles udda eller unikt. Jag kommer skriva massor om detta längre fram men nu har ni fått en föraning. Börja fundera på dina talanger kära Kumlabo!

tisdag 22 november 2011

Vilken dag!

Innehållsrik kan man säga.

Elevens val hade vi på skolan, på så vis att våra elever fått göra sitt eget schema utifrån vissa ramar. En del gjorde det utmärkt och andra mindre bra. Det blev en enkel dag för mig så jag hann sno ihop en utvärderingsblankett medan de jobbade på olika vis. Det var många spelspelande barn på golven, en del forskande barn vid datorn, någon böjd över matteboken och många ritande ungar. Någon hade med flit planerat en lagom slapp dag medan andra jobbade mer än en vanlig dag. Mitt i detta kom skolinspektionen på besök. Vad de tyckte om vår idé gick inte att utröna men de kan inte klaga på dagens elevinflytande i alla fall. Jag blev tillsammans med fem arbetskamrater intervjuad i dryga 90 minuter och det var intressant. Vi sa precis vad vi tyckte tror jag. Ibland var det lite knivigt att förstå exakt vad de ville veta för frågorna var som de sa lite kantiga. Det ska bli spännande att se resultatet.

Efter att intervjun var över satte jag igång med julpyntandet av klassrummet eftersom jag inte är på plats i morgon. Lugn och fin, ljusstakarna är inte tända än. Det svåraste med det är att varje år lyckas hitta skarvsladdar. Det är baske mig någon som äter sådana på vår skola. Jag uppbringade tre och fick en över som E kastade sig över som en hök. Sen var den arbetsdagen över för oss medan Marcus fortfarande blev grillad av skolinspektionen.

Hem, äta lite soppa, iväg till barnteatern som intensivrepade sketchen i dag, fyra gånger hann de igenom och dog nästan av att inte få leka mer än lite på slutet;). Men de är fina i kläderna Bittan fixat och de är duktiga, allt börjar verkligen sitta nu. Sen var det bara till att repa Julpyssel i Mistluren och det börjar bli tempo i den..... till slut. Dagens mest strålande insats gjorde Jenny som skuttade från stol till stol och omväxlande spelade Måsen kontra Anita (vars alias befann sig på tåg). Hon flirtade med sig själv hela tiden och det var så himla kul att vi beslöt oss för att komma ihåg den idén till nästa revy. Jenny får spela alla roller.... vi kör väl en Robert Gustavsson..... oj vad enkelt för oss andra ;)).

Hem vid halv nio och trött. Frk T var superhungrig och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag köpt färdiga plättar att värma i micron. Ibland är jag förutseende, ibland. För övrigt älskar jag tisdagskvällar, bara tanken på att jag får sova en timme längre på morgonen får mig att mysa runt och njuta. Sweet dreams!

måndag 21 november 2011

Staken i fönstret!

En gång i forntiden (när jag var liten, som jag brukar säga till mina elever) så satt jag på buss nummer 16 som gick mot norr i Örebro. Jag bodde i Ringstorp och satt för mig själv på bussen, det var i mitten av november tror jag. Gissar att jag var runt 14 år och jag satt och drack festis eller något annat kladdigt. Plötsligt utbrister en dam högt och tydligt i bussen "MEN TITTA DE HAR REDAN SATT UT STAKEN I FÖNSTRET!" varpå jag började gapskratta och sprutade ut festis på sätet framför mig, pinsamt värre eftersom jag var ensam och det är ju inte helt passande att gapskratta i sin ensamhet, inte ens åt stakar i fönster. Gissar att det var den bussresan som lade grunden till min sjuka humor och som gör att jag fastnat i revysvängen.

Nu till staken eller stakarna, jag har satt upp inte mindre än sex stakar i fönstren och två stjärnor. Jo då, det är en vecka för tidigt, jag vet, men bor man som jag i mörka skogen så är man lite sugen och grannen längre ner som faktiskt ser motorvägsljusen fick upp sina redan i fredags, så det så. Den här veckan är smetfull av repetitioner så jag insåg att jag annars inte skulle hinna. Jag har granriset med ljusen som ska sitta på verandan kvar och då måste jag ha lite dagsljus så det får väl bli på fredag.

Två av stakarna trilskas dock så det måste köras lite nya ljus. Visserligen borde det finnas någonstans men jag orkar inte leta runt. Det får bli nya helt enkelt, det går alltid åt. Lampor har annars blivit ett gissel. De nya lågenergisakerna är ju inte i samma form som dom gamla så en del lampskärmar hamnar på trekvart. Nåja ljusen gör mig lite gladare i denna gråtunga november. Det är som min vän I brukar säga; en tjock blöt yllefilt över hela tillvaron, liksom. November är inte min grej, tur jag har en julshow att lägga tid på. Visserligen saknar jag min älskade Pizza något alldeles ohyggligt ibland men jag är ganska glad att jag slipper långpromenader i novemberdimman. FAST jag är glad, riktigt GLAD åt det varma vädret för oj vad lite el det går åt. Nu ska jag tanka energi och sova. I morgon ska jag träffa skolverket och säga precis vad jag tycker.

söndag 20 november 2011

Har träffat spöket!

Jag är ju mer än lovligt glömsk, i morse hade jag bestämt ett bloggämne, ett viktigt ett som jag glömde nyss. Jag har träffat vårt spöke. Vi har nämligen ett här på backen, ett som gillar socker. Fyra kvällar har jag fyllt på sockerskålen och fyra mornar har den varit tom, totalt tom, inte en smula kvar. En mus tänker ni, men möss brukar lämna spår av bajs eller möjligen gula små kissfläckar, tro mig, jag vet. Inga spår utom försvunnet socker.

Vi har verkligen funderat över hemsökelse och Frk T har kommit på allt möjligt som är mystiskt, men så i går träffade jag "spöket" och det var faktiskt en liten mus, en grå historia och snabb som blixten och uppenbarligen renlig av sig. Den smet in under kylskåpet fort som tusan när jag kom men jag han se den två gånger innan jag tejpade igen ingången med silvertejp. Viss ångest infann sig när jag tänkte på att den kunde fastna i tejpen på insidan. Man är väl djurvän! Får väl norpa Fanny av grannen om den kommer tillbaka, fast de vill inte hon ska boa in sig här för mycket och det kan jag förstå men hon kanske kan tjänstgöra som råttfångare nån natt. Man måste tänka på katterna också.

Haha glömde såklart...

..att fota. En utopi att jag skulle komma ihåg det men kameran är med varenda rep och där ligger den i väskan så fint. Nåja jag får skriva istället. Jag är sjukt stolt över alla medverkande i denna julshow som jag hoppas och tror blir magisk. Inser dock att det är lite mycket att ha hand om allt. Jag saknar Ulrika så mycket. Hon hade nämligen hand om barnteatern innan hon stack iväg till storstan och kärleken. Nu står Bettan och jag där som teaterledare och jag misstänker att ungarna tycker vi är lite stränga. Jag deklarerade i lördags att nu var det slutlekt och bara allvar kvar. Men de får till det. I dag kom de igen när kören repat ett tag. Och de sjunger så fint de söta ungarna. Avslutningen på hela showen blir magisk så mycket kan jag säga.

Kören är ju också bara så bra, det är förstås svårt att riktigt höra hur det låter när man står mitt i. Frk T påstår att det bara är jag som hörs men jag hoppas verkligen hon tycker så bara för att hon känner igen min röst och hör den, annars måste jag nog sjunga tystare fast man inte ska. Bittan tycker i alla fall det låter bra och hon är rätt kritisk av sig. Kristina ser nöjd ut och det gör hon INTE när det låter illa.

Sen övade ICA gänget och de såg för roliga ut. En kvinna som köpte biljett stod och tjuvkikade och kunde inte slita sig. Jag är lite stolt över roligheterna vi fått till i denna sketch även om jag själv inte är med. Sen fick vi äntligen sjunga I´ll be home for Christmas och det är roligast av allt, svårast och roligast.

Våra fantastiska musiker gör ett otroligt bra jobb och de sitter vid sina instrument i timmar, pauserna är inte många eller långa direkt. Jag började nästan skratta när jag såg Thomas sitta vid pianot med basen knät och samtidigt spela flöjt. De får jobba hårt våra musiker och det är så härligt att de bara byter instrument hur som helst. Det gör mig lite avundsjuk, jag vill också kunna. Kent sjunger ju dessutom med oss och DET är tur kan man säga ;)). I dag fick de också spela med Peter Hayward och det gillade de så klart.

Nu är jag härligt trött om man bortser från huvudvärken som bankat mest hela dagen. Men när jag repar glömmer jag både den och att äta även om jag i dag kastade i mig en pizzabit. Det gillade inte gallan men det finns ju Aktivia, bra det ;-).

lördag 19 november 2011

Det närmar sig...

Julshowen börjar ta mer form. I dag startade ungarna repet och de tar sig mer och mer. Nu får de musikhjälp också och börjar nog så smått inse allvaret.

Vi fortsatte mer sketcher och mer musik. Tiden rusar fram när man repar och jag glömde som vanligt att äta. Så när vi repat klart skrek magen och Frk T skulle till stan med en polare för att se Twilightfilmen som i måndags fick ändrad åldersgräns från 15 till 11 år. Hm jag tänkte att hon nog kommer blunda halva filmen. Hur det var med det vet jag inte för själv blev jag bjuden på mat hos syrran och Andreas vilket var rasande trevligt men lite kort förstås. Jag var ju tvungen att hämta två lyckliga och lagom? skrämda ungar. Frk T hade vunnit en affisch på sin biobiljett som nu måste ges en plats någonstans. Var tro???

Släpar med mig kameran till varje rep men glömmer fota men i morgon då...då ska jag fota.

Sov sött och dröm inte om vampyrer och varulvar för mycket.

torsdag 17 november 2011

BingoLotto

Det skulle bli en blogg om ensamhet detta..... men det blev det inte för jag måste Gratulera BingoLotto!
Det har funnits i 20 år i dag. Häftigt!

För en väldig massa år sedan, i januari 1992 blev jag uppringd av chefen på Sisu i Örebro som frågade om jag ville ha ett jobb. Han mumlade något flummigt om Örebro läns Idrottsförbund och ett lotteri som gick på TV4. Hur han hittat mig funderade jag över ett tag tills jag fick veta att gymnastikförbundet tipsat om att jag nog skulle passa för ett sånt jobb. Jag gick på Axelssons i Stockholm och hade tänkt mig ett jobb som massör när jag kastades in i en virvelvind. En fullkomligt vansinnig lyckohistoria.

Jag minns att alla föreningar kom och betalade kontant första lördagen jag jobbade fast vi precis fått ett postgiro. Det var inte LITE pengar på det bordet som vi räknade. Lotteriet växte lavinartat och jag fann mig ganska snart vara chef över en sorts miljoninkomstbringade liten avdelning på Idrottsförbundet. Jäklar vad jag lärde mig saker de där åren. Jag hade en massa säljkurser (säg vad jag inte sålt ;) och marknadsföringskurser i bagaget men inget liknade detta. Vi packade mer lotter för varje vecka och fick anställa fler personer hela tiden. ALU hette arbetsmarknadsåtgärden alla började inom, i början var det bara jag som var anställd på vanligt vis tror jag. Ingen trodde nämligen att det hela skulle vara så värst länge.... det är nog slut om ett halvår, ett år, tre år, fem år. Ingen trodde BingoLotto skulle finnas i 20 år så mycket kan jag säga.

Denna verksamhet har inneburit många upplevelser. Som att varje år lägga en miljonbudget för Marknadsavdelningen som plötsligt uppstod på ÖLIF, ha så där en tio anställda att ansvara för, omorganisera halva idrottsförbundet. De där pengarna bidrog till mycket, som datorisering, nya möbler och bra projekt. Mer privata upplevelser fanns också eller vad sägs om att ens mamma ringer och hysteriskt frågar vad som hänt när jag vaknar upp i Kramfors (kick off) en solig morgon? Jag fattar nada när hon hojtar att det står i Expressen och Aftonbladet att Loket och hela BingoLottoklanen (där jag alltså ingick) gått på grund och blivit dramatiskt räddade ute på havet. "Öh, jo vi gick på grund men det var rätt nära land och det kom en annan båt som vi fick kliva över till, helt odramatiskt". Jag undrar än i dag vem som ringde kvällspressen och hur mycket vederbörande tjänade på det? Jag har mina misstankar.

Jag lärde känna en massa galna och härliga människor den här tiden också och många minns jag med värme. Leif, ja Loket alltså var trevlig men alltid stressad. När jag fick jobbet hade jag aldrig sett programmet och frågade lite fundersamt om det var den där svettiga lille gubben som snurrade på hjul i fyran (det var inte inkopplat hos mig än)? Haha att jag sagt just det vågade jag aldrig berätta för honom. Någon kanske undrar hur det var upplagt. Det fanns 16 kontor eller servicecentraler runt om i Sverige som distribuerade lotter, fixade returer, tog in lågvinster och skötte marknadsföring. Det var ett hästgöra och till slut blev vi datoriserade men de första åren sköttes allt via fax. Oj så många butiker och föreningar jag suttit i telefon med och redit i att de glömt rapportera returer. Då letade man vinster så förlusten skulle bli minimal. Oj vad tidningsskriverier det var om föreningar som tvingade ungar att sälja lotter. Jag blir intervjuad i tidningar ibland (senast igår) nu med, men inte så ofta som då. Oj så mycket pengar föreningarna tjänade!!! Grattis igen, även om varenda servicecentral nu är nedlagd och allt sköts från Göteborg så är det kul att det finns. Och tack för all lärdom.

Så grattis också till er som ikväll köpte en lott och vann. Jag påminns då och då om den här tiden när jag river i revyförrådet och hittar gamla BingoLottokläder eller som för ett par veckor sen när jag var inne i en butik i Kumla och skulle be att få sätt upp en affisch om julshowen. Där står givetvis samma butiksinnehavare som då och oj vad vi hade mycket att prata om. Det var en ganska häftig tid.

Ensamheten (inte min) får jag skriva om en annan dag. Sov gott!

tisdag 15 november 2011

Dålig sömn!

Jo jag sover när jag till slut somnar. Jag är så trött att jag känner mig svimfärdig, stapplar upp till sovrummet och är klarvaken, fast trött. Skittaskig kombination kan jag meddela alla som inte upplevt den varianten. Så har det varit i tre/fyra kvällar (nåja mornar ibland) nu. I måndags försov jag mig till och med för första gången sen 80-talet. Då glömde jag för all del att gå till jobbet en hel dag också vilket var rasande pinsamt men det är en preskriberad historia.

Varför är jag sån här så? För mycket tankar såklart, för mycket att hålla reda på och för lite återhämtningstid med lugn och ro. Det blir bättre.... framåt jul. Då ska jag sova!

Nu är det utvecklingssamtal, omdömen, verksamhetsberättelse, skolinspektionsbesök och sen anmälde jag mig naturligtvis till en utvecklingsgrupp om nya Vialundsskolans område.... ja men det var ju bra! Haha fast jag gillar sånt och det är bara lite mycket just nu. För det finns ju en fritid också. Den innehåller en rasande massa körsång, barnteater, sångpedagogikövningar, kraxsketcher och mer sång. Sen ska vi tigga saker att sälja på julshowen och pressen ska givetvis få sitt, i morgon. Och tusen andra saker. Att fixa en julshow tänkte jag faktiskt på som ett ganska litet åtagande och lite lagom lätt så där. Det var innan jag insåg att jag leder barnteatern tillsammans med Bettan, sjunger i kören, sjunger i krax och spelar i krax och liksom sköter Sturepalatset på det. Tack gode gud för mina "daglediga" kraxkollegor!!!!

Denna kväll var till exempel fyllt med barnteaterrep med sång. Kent och Kristina kom extra och spelade så barnen fick sjunga allt till musik. Extremt mycket tack till er! Bittan har fixat en massa kläder så palatset är nu fyllt av tomteluvor i glitter, granluvor som blinkar, tjur-, kanin- och renkläder, hackspettar, änglar och herdar.... MEN! Kvart över sex var jag på plats vid Kumla kyrka för mina skolelever dubbades till riddare.... alltså det kör ihop sig lite, men tack vare goda vänner/kollegor så får jag till det. Barnen repade, eleverna blev dubbade och biljetter såldes samtidigt för fullt på palatset och just DET var det bästa av alltihop.
'
Låter det rörigt.... jo lite kanske ;))

söndag 13 november 2011

Snart dax...

för Julshow med Krax i alla dess former. Denna helg har varit fylld av fest och rep och mycket lite sömn.
Fredag
Jobbpartaj. Vår boss tänker ju överge oss och ge sig i kast med en skola i Göteborg så vi hade hejdåfest hos Britta. Trevligt och jag var så sugen på att häng med ut men sansade mig vilket nog var tur, det känner jag nu.

Lördag
En massa förberedelser inför Framtidsmöte med Kraxkompaniet och partaj för bästa Per som fyllt 50 hur det nu kan vara möjligt. Usch vad tiden går fort. Det gjorde den på lördagskvällen också. Mötet gick i rasande fart och blev långt och innehållsrikt. Festen avlöpte väl även om jag önskat att ännu fler, vi var drygt 20 stycken, hade kommit. Vi har rasande trevligt i krax måste jag säga och vi hade på mötet en diskussion om att vi vill att alla ska känna sig välkomna och lika mycket värda vad man än gör i föreningen. Jag vill att man ska trivas, ha kul och må bra vare sig man står på scenen, står i baren eller diskar. Alla är lika viktiga för vår gemenskap. Vad man gör kan ju också variera. Vill man diska eller stå i baren i en produktion och stå på scenen eller sminka aktörer i en annan så vill jag och fler med mig att det ska kännas helt naturligt. Vi har inget överskott på folk precis så fler är varmt välkomna till vår förening. Inte minst kommer vi behöva en massa runtomkringhjälp till Julshowen. Respektive ska också känna sig varmt välkomna och inte bara sitta hemma och svära över att den andra hälften repar helgerna långa. Det finns alltid arbetsuppgifter och man får se en massa rolig scenkonst på köpet. Och inte minst gå på fest..... och det kan bli sent. Strax efter 03 kom jag hem. Insåg då att jag var pigg, inte pigg på ett bra vis utan snarare kaffepigg. Jag min korkade nöt hade druckit kaffe vid ettiden....kund nöjt mig med rödvinet och maten....

Söndag
Nåja jag kom hem och det blev söndag alldeles för fort och pappas dag. Klockan 12 hade jag och mina systrar bestämt oss för ett besök. Jag slog till på en julkrans till honom för det köper han säkert ingen själv. en snabb titt blev det för vi började repa 14 och det har vi gjort till 19.... Nu har jag gjort repscheman fram till julshowen och försökt att tänka på allt som måste tänkas på som sponsring, programblad, sminkfolk och tusen andra saker. I morgon är det skola och körrep, så nya krafter behövs. Sömn känns nödvändigt nu!
Natti natti

tisdag 8 november 2011

Minikraxarna

Det är vår barn- och ungdomsteatergrupp det. De repar på palatset på tisdagar och håller just nu på med Julshowen. På den ska de spela upp en sketch om julen och hur den har blivit.... så kan man säga utan att ha sagt för mycket. I sketchen finns alla tänkbara och otänkbara figurer som änglar, tomtar, renar, tjurar, hackspettar och matadorer.... nåja bara en av varje kanske. Bittan gnuggar syfingrarna och kreativiteten mal i hjärnan på henne.

Barnen är duktiga, de kunde sina repliker efter tredje repet! Det är annat än de vuxna det... vi släpper väl pappren lagom till genrepen ibland ;-). I kväll imponerade renen Rudolf stort även om alla är duktiga. Några som Frk T har ju varit med i ganska många sammanhang nu, liksom "Gurra" som spelade Emil i Lerbäck i söndags och några till, andra är nybörjare och alla jobbar de jättebra.

I morgon är det onsdag och en massa saker ska fixas på Sturelpalatset, kul. Älskar mina onsdagar. Dessutom är det kör och det är ren friskvård. Sov gott!

söndag 6 november 2011

Julshow

Å så bra det blir. På förmiddagen kom Marie och Peter Hayward och körde de sånger Marie ska sjunga och Peter spela till och tja de var klara rätt snabbt, de har gjort detta förr kan man säga. Fin röst har hon Marie mjuk och liksom len och hennes far spelar ju som en gud. Synd vi inte kan uppbringa en hammondorgel. Gå in på youtube och sök på Peter Hayward så förstår ni vad jag menar. Helt galet!

Sen fortsatte vi med vår stämsång och det blir så fint, våra musiker har gjort ett kanonjobb med att fixa noter och stämmor på mp3-filer så vi kan öva. Jag har fått lite beröm i dag jag också, över upplägget på dagen och att alla hade fått enskilda tider rejält tilltagna och ingen behövde sitta och vänta utan att göra något. Kul när planeringen funkar och alla blir nöjda.

Mitt på dagen for jag iväg till Lerbäcks teater eftersom Frk T spelade upp sin pjäs som hon repat där hela veckan. Jösses så bra det var och vilket tempo, inte en paus allt bara flöt på, många skratt fick de också. Vad skönt det är när ungar lyckas spela vuxna på ett sånt där bra sätt. Vi fick se Emil i Lönneberga och tre deckargåtor. Sen fick jag lämna Frk T för en föreställning till och ge mig iväg till Sturepalatset igen.

Sen kom Frk T och E och hon sjöng Halleluja och så hallelujamoment uppstod eller som K påstod: somliga delar av dagens rep var ren lycka.

Sketcherna till julshowen repades på eftermiddagen och jösses vad vi skrattar när vi håller på. Om publiken skrattar hälften så mycket så räcker det nog ;-)

Det blev en lång dag och glädjande nog har vi redan börjat sälja lite biljetter fast vi precis börjat.

I morgon startar vardagen igen.... hm jag är inte där ännu. Just inget skoljobb har blivit gjort under veckan, fast jag tror jag behövde den pausen men stressklumpen i magen börjar återkomma så nu tänker jag En Sak I Taget! Än så länge är det skön söndagskväll.

lördag 5 november 2011

Är jag blond eller är jag blond?

Alltså nu skriver jag detta för att bjuda på mig själv och inte för att spä på fördomar. Egentligen är jag skitsmart bara så ni vet det!

Men ibland slinter det liksom. När jag "dumpat" av ungarna på spökerier vid ridhuset skulle jag alltså åka hem och blev tillsagd att hojta åt en annan mamma som gick en bit före att det skulle sluta nio och inte halvnio som de först sagt. Inget svårt uppdrag kan tyckas, nej då jag åkte ikapp promenerande mamma och trycker ner knappen för att öppna rutan, tar fel och bakrutorna öppnar sig, jag såg inte så mycket i bilens mörker och skulle styra och kolla backspeglar samtidigt vilket faktiskt ursäktar att jag liksom tryckte på alla jäkla fönsterhissknappar på en gång. Jag hojtar upplysningen och sen går fönsterrutorna inte att få upp igen. Nope de bara satt still gick varken upp eller ner. Jag försökte sätta mig i baksätet för att få upp dom men icke. Svor en lång ramsa och åkte då hem med öppna rutor. Ringde givetvis räddaren i nöden, kamrat R som uppgivet lovade att komma hit i morgon bitti för att byta säkring. Nåja inte mer med detta tänkte jag.

Hem med de spökande barnen kom så småningom kamrat I och kronprinsessan med pizza och jag nämnde då irriterat mina fönsterhissar. Kamrat I är inte bangen så hon tvingade mig slutligen att rota fram ficklampan för att vi skulle gå ut och kolla säkringarna. Suckande slet jag mig ur soffan och gjorde som hon sa och när vi kom ut så tittade hon på knapparna och sa: men du har ju en sån där låsningsknapp här, har du inte tryckt ner den?
Ridå! Det är väl klart att jag hade gjort det!!! Inget fel alls på fönsterhissarna alltså, bara på mig. Nu är fönstren uppe och det är inte utan att jag saknar de gamla vevarna som man förstod sig på.

Nåja för att hjälpa upp mitt rykte kan jag berätta att jag faktiskt hjälpt en tjej att backa en Ford en gång. Hon hade lånat den och fick inte ut bilen från parkeringen och bad mig om hjälp. Jag skakade på min blonda kalufs och tänkte att jag kan väl testa. Satte mig i bilen och backade ut varpå tjejen, som om jag minns rätt hade brunt hår, uppgivet frågade hur fan jag gjorde. Hm tänkte jag och log lite samtidigt som jag upplyste henne om att man liksom måste trycka upp knappen på växelspaken när man la i backen på Ford. Min dåvarande "svåger" hade en Scorpio som jag då och då lånade. Ibland vet man och ibland inte och ibland glömmer man tänka. Måste nog tillstå att jag faktiskt visste att jag hade en knapp som jag kunde låsa fönsterhissarna med när jag tänker efter.

fredag 4 november 2011

Blogginlägg i huvudet

Japp och där förblir dom ofta. Det händer, det händer hela tiden, kan man säga att jag kommer på kanonbra blogginlägg under dagar, kvällar och för all del nätter som jag lika fort glömmer. Även om många tror att jag bor vid datorn så är det inte riktigt sant. Jag tillhör inte kategorin I-phonebärande varelser som oavbrutet lägger in på fejjan var de befinner sig, lika lite bloggar jag via telefonen. Detta får vänta tills jag sitter hemma vid den bärbara som alltsom oftast står placerad på samma ställe dagligen. Jag har dock införskaffat mig en sorts kudde med platta så man ska kunna sitta med datorn i knät i soffan eller för all del i sängen så saker kan ändras. Men lika fullt kommer jag inte ihåg dessa bra blogginlägg som poppar upp i min hjärna då och då när jag sen ska skriva och då blir bloggen full av sådant här dravel ;)

Vad jag gjort i dag annars är att hämta (vilket jag glömde i går) och sätta upp affischer på Kumla för vår julshow som går av stapeln den 2 och 3 december. Sen har jag skjutsat ungar till Tekniska kvarnen och fikat med min "gamlaste" bästa vän. Nu väntar jag på pizza från en nyare bästa vän och ungar som varit på spökerier i ridhuset. Skål på er!

torsdag 3 november 2011

Lycka!

Lyckan heter just nu Acetylcysterin. En slemlösande brustablett som gör underverk. Min bästa extramamma B påminde mig om denna lilla undergörare och jag grävde fram tuben jag hade i medicinskåpet, den var lite för gammal, gick ut 2010 men jag tänkte att det funkar nog ändå. Det hände inte så mycket men så fick jag då en alldeles färsk tup av B och vips, nu börjar det lossna. Det känns skumt som att det liksom bubblar upp i bröstet, ganska äckelotrevligt men ändå skönt att det lossnar. Det bästa är att det känns som att rösten kommer tillbaka. Hostan minskar eftersom den ger nån sorts effekt.... jag lovar ni vill inte veta. Men det är lycka att få rösten tillbaka.

Men jag har såklart sjungit denna kväll, vad annars. Vi sågs utanför Sturepalatset tjugo i sex och samåkte till Pålsboda för gemensamt körrep med Kraxkören, Trivselkören och Quinns som alla har Kristina som körledare. Det är grymt kul att sjunga så många, vi blev nog runt 40-50 stycken. I min heshet har jag tagit klivet över till altarna och det är rätt skönt men svårt. Att sjunga alt innebär att man måste kunna alla svåra stämmor. För er som aldrig "galit" i någon kör kan jag lite förenklat säga att man sjunger en annan melodi som passar ihop med den som sången har. Oftast går den lägre (mörkare) än det man kallar melodin. Sopraner sjunger oftast melodin. Ska man ha tre eller fyra stämmor i en sång blir sopranernas melodi grymt hög om inte herrarnas basstämma ska hamna långt ner i källaren. Det är inte lättare att sjunga lågt som många tror, jag tycker tvärtom. Ofta har jag lättare att gå upp än ner, om man ska tala ytterligheter. Dessa julsånger ligger dock otroligt högt och när halsen varit så usel så har det helt enkelt tagit stopp och inget ljud har kommit ut ur strupen. Inte optimalt kan man säga. Nu har jag sparat rösten lite och risken finns att Kristina vill att jag ska fortsätta med altsången över konserterna för vi har dåligt med altar. På en del sånger gör jag det gärna medan andra blir svårt låga. Altstämman till Jag såg mamma kyssa tomten var inte att leka med. Men det är kul med stämmorna, svårt men kul.

I morgon stundar veckans enda sovmorgon. Knäppt när man har nästan en vecka ledigt men Frk T har gått på teaterkurs på Lerbäcks teater hela veckan och ska spela upp en pjäs på söndag. Häftigt och kul. Lite dyrt men då har hon fått ett bra lov och lärt sig saker och träffat nya människor. Det är värt en del.

onsdag 2 november 2011

Att lära sig något

Det gör man hela tiden, lär sig alltså. I dag har jag tagit tag i något som jag egentligen kunde lärt mig själv men som gick snabbare och lättare med hjälp av F på Studiefrämjandet. I dag har jag lärt mig göra Facebookgrupper eller snarare gilla-sidor. Nu har Kraxkompaniet en och Sturepalatset en. Lite bilder och annat aktuellt eller lite historiskt har jag också stoppat in. Tack för hjälpen F.

Annars har dagen fyllts av revyjobb. Affischer till julshowen är inlämnade för tryck bland annat så i morgon och på fredag är det bara ut och tapetsera igen. Klädinköp är planerat. Kvällen har ägnats åt körsång och eftersom halsen fortfarande är grymt hes så sjöng jag alt. Det kan ju tänkas vara enklare för man slipper sjunga så högt (tonartsmässigt alltså) men det är sjukt mycket svårare. Man sparar rösten men stämmorna är inte att leka med. När man sjunger sopran så behöver man ju bara följa melodin, nästan alltid i alla fall. Hur det blir på julshowen och julkonserten får vi se. Nu ska jag sova....jättemycket!

måndag 31 oktober 2011

Ge mig rösten tillbaka!

Oj vad dumt det är att sjunga hela tiden, varenda dag, när man är kass i luftrören. Jag har inte ett uns ont i halsen men hostar, som jag skrivit förut, massor. Sjungit mer, än jag gjort denna höst, har jag nog aldrig gjort i livet, det är kör, solosång, kurs med Tangotanten och kurs på Sångverkstan och en julshow som ska sättas...tja det blir en del och att sjunga är bland det roligaste jag vet. Det är därför svårt att låta bli fast jag gissar att jag borde. Förmodligen borde jag ha sjukskrivit mig också och hållit käft nån vecka, för länge sen, men se det har jag inte gjort. Jag snackar på, överröstar elever, till och med ryter ibland och sjunger som sagt. Fast i morgon ska jag vara tyst. Ledig och ingen sångövning...inte förrän på onsdag och torsdag och lördag och söndag..... Kan nån ge mig ett undermedel tack?

Nu ikväll har några av solisterna i julshowen träffat musikerna och satt tonarter och övat lite. Jag tror julshowen kommer bli fantastiskt bra. Mia Torstensson som är med i kören kommer göra en grym version av Silent night. Marie och Peter Hayward kommer medverka och de är äkta proffs från England. Marie har barnbalett åt oss i Studiefrämjandet och har jobbat med musik, dans och show i massor. En häftig tillgång för oss, hennes pappa har varit professionell pianist i England och har tidigare spelat en gång på Sturepalatset och det är nog många som vill höra mer. Till våren ska far och dotter ge en egen konsert på palatset också, nu blir det bara ett litet smakprov. Vår egen Erica ska självklart medverka. Det blir mycket sång och musik i Julshowen men givetvis också lite bus i form av sketcher av Kraxkompaniet och Minikraxarna. Kraxkören sliter med alla svåra stämmor och övar så vi ....eh tappar rösten ;)). Jag hoppas ni vill komma och titta den 2 och 3 december.

Fast först kan ni komma på teater redan på lördag. Teater Nolby kommer till oss och spelar sin pjäs Groupie. Missa inte det, bara 160 kr och då ingår busgod gulaschsoppa (hur det nu stavas).

Trött är jag nu, jättetrött.

söndag 30 oktober 2011

Lördag

Borde det vara hela veckan. Denna har bland annat ägnats åt sång. I går kändes hostan och luftrören lite bättre så jag hade förhoppningar om att kunna klämma ur mig några toner i dag. Det gick sådär, men Trubbel funkade och Aquarius också, förutom två toner, även om jag inte kan sjunga som vanligt. Framför allt inte med kraft och power i rösten. Men kul är det i alla fall. Jättekul och Magdalena är så duktig. Sen tog jag en fika med Mr Z, för en gång skull på ett annat ställe än Java. Ett nytt ställe i hörnet av Kompassen där jag såg min nye chef segla in, när jag sippade på en chokladlatte men han var blind och jag ville inte gasta hej över hela stället, men hej M.

Sen hem för städning. Jag hade inte så lätt att motivera mig men vardagsrummet är nu höstfint med nyagamla gardiner och vinterns kuddar och filtar. Nu i kväll har kamrat I och jag skrivit klart sketchen om ICA till julshowen vilket jag hoppas ska göra att de mer än gärna sponsrar oss ;-) vi har fått med en massa kuligheter.

Dagens ilska går till försäkringskassan. Satte kaffet i vrångstrupen i morse då jag läste om flickan i Malmö som från 7-års ålder isolerats i sitt hem av sin pappa som fick assistanspengar för henne, över 100 000 i månaden för att hon skulle vara handikappad, vilket hon inte var. Hon rymde slutligen och anmälde pappan. Nu mina vänner ska HON, nu 18 år gammal betala tillbaka pengarna. Hon krävs på över 600 000 kronor. Alltså ibland är de inte kloka, att de själva inte kollade om hon var handikappad spelar tydligen ingen roll heller. Att pappan borde både skaka galler och betala kan tyckas självklart men tydligen inte. Jag skiter fullständigt i deras jävla regler nån jävla ordning får det väl ändå vara, även i byråkratins mest förlovade land. Brrrrrr nu blev jag förbannad igen.

fredag 28 oktober 2011

Höstlov

I alla fall för barnen, vi jobbar egentligen tre dagar (eller två för mig, för onsdagar är ju alltid Studiefrämjandedag) men tisdagen tänker jag kompa ut. Visserligen skulle jag kunna fylla den med 12 timmars jobb utan problem men jag känner ett visst behov av lite ledighet, så under veckan blir det nog bara lite ihopsamlad förtroendetid med skrivande hemma på min dator, förutom måndagen då. Höstlov för barnen innebär ändå en del återhämtning även för lärare, allt blir ju inte så inrutat som annars.

Så nu hoppas jag på strålande väder så jag kan promenera lite, en härlig teatervecka för Frk T på Lerbäcksteater där hon ska spela i en Emilpjäs (soppskålen tror jag) och vara berättare. En massa julshowsjobb och mängder av besökare till Groupie. Undrar om man kan niga för månen eller nåt sånt, fast den kanske inte är framme. Saknar koll.

Behöver hösta till huset också. Gardin och filtbyte behövs så här års. Det behöver rödas, mysas och fixas till, göras mer orientaliskt teater här hemma för att jag ska stå ut med vinterkylan. Det vita och limefärgade ska gömmas till våren. Hm det måste också hinnas med...plötsligt känns den här ledigheten....borta ;-)

Nu är det fredag i alla fall och efter utförd ridning för Frk T ska jag sjunka djupt ner i soffan. Ha en fin helg alla!

onsdag 26 oktober 2011

Dag full av marknadsföring

Nu är vi igång med att marknadsföra våra arrangemang. Kvällen i går och för vissa natten likaså fylldes av jobb för att marknadsföra Groupie - En efterhängsen fan som ni kan se på Sturepalatset den 5 november kl. 18.00. Vår goda gulashsoppa eller om man så vill ost och broccolisoppa serveras i pausen och ingår i priset som bara är 160 kr. Passa på att se Olle och Lena från teater Nolby den kvällen. Kolla kraxkompaniet.se.

I går satte jag fart på min bästa K-G som gör alla våra affischer, annonser och hemsidan. Egentligen hade vi tänkt att vi skulle klara oss med de affischer vi fått men de räckte inte, Kumla är ju STORT ;-). Vi kunde tack vare K-G:s nattinsats trycka fler affischer och flyers i dag och dessutom få klart en annons. Tack o tack. Själv ägnade jag mig åt att sätta upp affischer, skriva till Kumlanytt och kila in på Nerikes Allehanda och lobba för saken. Ha möte med Sture och en massa annat. Onsdagarna går fort kan man säga och ändå hinner jag nästan alltid med en härlig lunch på New Tokyo, veckans lyx, sushi och asiatisk mat!

Vi har också börjat marknadsföra vår julshow som vi ska ha 2 och 3 december på Sturepalatset. Då ska vi i kraxkompaniet och vi ;) i kraxkören och våra minikraxar (barnteatern) riva av en hejdundrande show. Vi ska sälja skinkmackor och lussebullar och skänka överskottet från det till Verdandis alternativa julfirande. Vi har börjat repa såklart så nu blir det mycket en tid framöver. K-G har gjort en fin affisch till detta också så den trycker vi så fort de hinner.

Kvällen har ägnats åt att repa då och på onsdagar gäller körsång. Mina lungor är inte helt tillfreds med att jag ska sjunga julsånger som sopran men det gick bättre i dag än förra veckan. Himmel och plättar vad högt julsånger går när de ska sjungas trestämmigt. Jag inser att de inte går att sänka för då hamnar basherrarna nere i källaren eller snarare underjorden. Ibland förbannar jag mig själv för att jag inte började sjunga alt men jag inser att jag kanske behövs på sopransidan för vi är inte heller så många... nåja bara att kämpa på. Vi skulle behöva vara en 6-7 stycken till i kören för att inte vara sårbara om någon är borta från någon stämma. Nu är vi 16. Fast nästa vecka ska vi sjunga med Trivselkören och Quinns och öva inför kommande julkonsert i kyrkan i Svennevad den 18 december och då blir det maffigt och vi får draghjälp med stämmorna. Kul!

Frk T var minsann till Lerbäck på teaterkurs hon och kom hem nöjd och glad. Hon anmäldes i sista sekunden och fick väl på grund av det en rätt liten roll men där är kul att få in en fot och hon kommer säkert lära sig massor och ha skitkul. Söndag den 6 november ska de spela upp en pjäs som de repar in hela novemberlovet. Då är hon sysselsatt.

Nu ska jag sova och jag vill inte vakna av att jag hostar så jag nästan kvävs. I morse vaknade jag vid fem av att jag förmodligen satte min egen saliv i halsen alternativt drabbades av akut kikhosta för jag hostade tills jag nästan spydde och fick ingen luft. Hysteriskt äckligt och jag kunde inte precis somna om efter det för då trodde jag det skulle hända igen. Är ganska trött nu känner jag. Natti natti!

tisdag 25 oktober 2011

Höst

Nu känns hösten i hela kroppen. Jag fryser och hostar. Är så sjukt trött på att hosta på kvällarna. Det börjar nog föresten redan på eftermiddagarna då jag får ta ventoline när jag inte kan andas ut ordentligt och börjar högfärdshosta. Vet inte om det är nåt höstastmatiskt eller hosta men det är skitirriterande i alla fall. Ger det tid att gå över till måndag annars måste jag nog ta mig till nån doktor. Tänker jag så, går det nog över, för jag hatar att behöva ringa en vårdcentral.

Fryser gör jag hela tiden, gör inte ni? På skolan hänger värmesystemet inte alls med, det är svinkallt. I går gick kollegan K runt med en filt om sig hela dagen och jag norpade sjuka kollegan C:s fleecetröja (den värmde gott). På palatset var det också kallt när ungarna spelade teater.... tills jag upptäckte att fläkten stod på och kylde av stället. Den är avstängd nu. Jag fasar för årstiden som kommer. Mest vill jag bara sjunka ner i soffan, tända ljus och ha nån som kramar och tar hand om mig. Hm lär väl få vänta på det så jag köper väl några nya filtar. Filtinköp brukar vara senhöstarnas passion, Chilli brukar ha fina.

Frk T fryser aldrig, nästan, hon är varm av sig. Hon gnäller mer över ryggont vilket troligen är träningsvärk efter ridningen. I kväll ville hon ha massage och när hon har en mor som är utbildad massör så måste hon ju få det. Men ungen antingen vrålar i högan sky eller gapskrattar för att det killas, inte helt lätt kan jag meddela. Då ville hon ha tigerbalsam..... och det var ju en lysande idé. Jag masserade in detta liniment och den underbara doften spreds i vardagsrummet...5 minuter senare började ungen skrika för att det både kylde och brände varpå jag kontrade med att det var just det som var vitsen. Jösses det blev inte lugn i stugan förrän jag stoppade ungen i duschen och så noga det gick gnuggade bort tigerbalsamet. Kontentan av denna upplevelse är att hon aldrig mer ska använda detta tortyrmedel.

Nu ska jag sova. Tisdagskvällar är favoritkvällar eftersom jag faktiskt inte måste i säng lika tidigt som vanligt för onsdagarna är Studiefrämjandedag och jag kan sova nästan en timme längre. Det gillar jag.

Fast jag är lite nyfiken på hur kvällen har avlöpt i närheten av Svampen...får ta reda på det i morgon.
Sov Gott!