Duellen är över och förbi...

Så var det slut på det roliga, eller nåja nästa grej tar vid. Dags att koppla över från country and westrn till Julsånger. Känns lite skumt men det går fint, det vet jag. Höstmörkret lägger sig därute medan jag knåpar på först en artikel till Kumlanytt och sedan denna blogg. Tar man en glögg kanske julstämningen infinner sig.

Fast just nu njuter jag av minnet från gårdagskvällen. Vilken kväll!!! Vilken publik!!! Det blev hur kul som helst och ett drag utan dess like. Mycket av förtjänsten för det låt hos de 21 partyprissar som chartrat en buss från Närkes Kil. De visste hur man roade sig på westernvis de. De fick igång alla andra också. Line dancen blev en stor succé och det var lite synd om Ullis som gjort den men själv var på bröllop. Vi som lärt oss den gjorde vårt bästa för att förmedla och publiken var hur nöjd som helst.

En och annan miss blev det sångmässigt men det struntade väl publiken i. Jag började en takt för tidigt på Joline men orkestern var ju med i matchen så det löste sig ju blixtsnabbt och var säkert inget publiken märkte. Inte såg jag texten på Me and Bobby Mc Gee heller men det knölade jag också till. Det är inte lätt att se en text iförd röda solbrillor i strålkastarskenet när man normalt behöver riktiga glasögon för att se ;). Men vad gjorde det denna fantastiska kväll.

Zoran Ladinek och Fredrik Persson fotade för fullt och jag fick denna, en aning närgångna bild av Zoran nyss. man ser varenda rynka men också känslan i sången så jag bjuder på rynkorna. Tack Zoran.

Jiiiihaaa!

I morgon startar duellen i gryningen med matlagning och sen pågår den dagen och natten lång. Vi drar på oss bootsen, trycker ner cowboyhatten i pannan, snörar på oss hölstret och svingar vårt lasso och är redo. I morgon ska det svettas, sjungas, spelas och dansas på Sturepalatset. Den heta chilin ska få cowboysen att törsta. Musiken ska få pulsarna att stiga. Linedancen kommer få den stelaste tråkmånsen att svänga på bootsen. Det är dags för Vilda Västernkväll med Kraxkompaniets fantastiska band The Wild Horse Silver Dollar Saloon Band med gästartister att stämma instrumenten och klara struparna för i morgon smäller det.

Det var fullt drag i kväll också när det genrepades. 42 låtar repades av ohyggligt trötta musiker och sångfåglar och det gick som ett genrep ska göra. Rätt bra men med en del missar. Klart var att vi var bäst i akt ett innan alla kände att det var fredagskväll och senare och senare. En härlig sovmorgon i morgon för alla är välbehövligt och kommer göra alla otroligt pigga och taggade inför morgondagens fullsatta föreställning. Jag är lite ledsen att säga att det är smetfullt men så är det. Men var lugn, det här är så kul så det kommer säkert en till kväll i vår.

Nu ska i alla fall denna trötta människa sova om jag kan. Lite för uppe i varv är jag men ändå så grymt trött. Jag är också himlarns lycklig över att Voav varit här och tömt trekammarbrunnen, två månader för sent. De bad visst om ursäkt för att de var lite sena när Krille ringde och berättade att vi inte kunde spola ner ...uaklä.... något mer i går morse. Ja, ni kan ju tänka er hur kul det är att hälla fem hinkar hett vatten med kraft i toan var gång någon varit där. Nej, ni vill inte veta ett dugg mer om detta, jag förstår precis. Men som sagt nu svoschar det ner och försvinner fort som attan. Tur för dom för annars hade Karlsson inte blivit att leka med. Jag hann fundera ut gruvliga hämndaktioner under dagens förmiddag. Men då jag kom hem hade de nyss varit här så de slapp otäcka saker utanför dörren...;)

Trött onsdag

Haha kan köra med den rubriken hela tiden tror jag ;). Hårmetropolens 25-årsjubileum gick finfint även om det var något av det mest improviserade, varma och stressande jag gjort på länge. Vi var inte så många kraxare som kunde med vi som var på plats fick minsann jobba hårt. Själv hade jag lite dubbla uppdrag eftersom Sussie absolut ville ha mig som någon sorts konferencier. Jag körde den rollen som min galna frisör (i ceriserosa hår) i Hackat och Maletsketchen som Inger skrev till en revy på Rosendal. Den har hängt med ett par gånger och nu stoppade vi in lite Hårmetropolrepliker i den och körde den igen. Det gick fint, Pessimistkonsulten körde vi också och den går alltid hem. Stort tack till er Kraxare som var med!

Vi fick också höra på musik av olika slag Jazz av en trio grabbar, Tre Tjejer och Terese Carlsson (vår nya kraxmedlem) och hennes syskon (jäklars amalia vad bra dom var). De var bra allihop förstås. Vi fick också se frisyrvisning, vad annars, och höra om ett fantastiskt arbete som Västafrikahjälpen gör i Afrika där de startat både en skola och nu håller på att bygga upp ett sjukhus där patienterna ska slippa muta sig till vård. Härligt med engagerade människor. Sussie den goda, härliga frisörägaren skänkte alla entrépengaran till dom. Stort, för hon hade en del kostnader för kvällen. Lena (SjösidanLena) hade gjort "asagod" mat som en viss Frk T skulle kunna uttrycka saken, Lena hjälpte oss också rutinerat med städningen. Frk T har klara anlag för restaurangjobb hon, då kan hon minsann hjälpa till.

Dagen har på grund av detta ägnats åt disk. Inte min egen för den står kvar.... trist nog, men på palatset. Många timmar har gått åt till disk både för hand och i maskinen, den lååååångsamma maskinen. Men nu är allt klart och vi kan ladda för western.

In emellan hann Bittan fixa affischer till Kraxkörens allsångscafé den 7 oktober kl. 16 (det får ni gärna komma på), Charlie var till bolaget och typ tömde stället, Inger B utförde naturligtvis också tusen sysslor, Bittan och jag åkte till Axfood och shoppade allt till lördagen (fast lite glömde vi såklart). In emellan stack jag in till kiropraktorn också och han tycket min ryggåterhämtat sig fantastiskt, det måste vara Linedansen ;) nu satt det fast i nacken istället men så brukar det ju vara.

Nu känns sängen som the place to be! Sov gott!

Trött måndag!

Kanske inte så konstigt med tanke på helgens vedermödor hur roliga de än var. Men jobbet ska göras ändå och det är bara att gå upp och sätta fart. Ytterligare ett par utvecklingssamtal är avverkade denna dag, fem av 17 är nu gjorda så det är några kvar. Men det går framåt så sakta. Efter jobbet var det ridning för Frk T, de fick rida barbacka (utan sadel för den som inte vet) och hon hade turen att ha gunghästen Sam så det gick finfint. Hästar är grymt olika skumpiga kan jag berätta för er som aldrig suttit på en.

Efter detta så stack vi snabbt till Palatset och fixade och trixade inför morgondagens event med Hårmetropolen. De ska ha frisyrvisning, berätta historik, det ska spelas musik och vi ska roa dem som kommer likaså. Pengarna som de sålt biljetter för ska gå till en skola i Afrika så det är ett 25-årsjubileum av bästa slag.

Sturepalatset är ju pyntat i värsta westernstil med amerikanska flaggor, sombreros, ponchos och andra attiraljer. Så för att leva upp till detta svidar vi ordning oss i cowboykläder vi med. Det blir säkert en skojig kväll men det ska bli lite skönt när det är klart också. Ibland är det svårt att fokusera om på sådana där insticksgrejer när det är som mest med annat.

Så, western på lördag och sen är det jul för hela slanten....det är mycket nu.

Heldagsrep!

Mellan 10 och 18 så var det palatset som var vårt plejs denna dag. Countrymusiken har flödat dagen lång och jag är impad av vår fantastiska orkester som orkar hålla fokus. Lite av oss i kören också, vi fick till en del riktigt bra i dag och beröm flera gånger. Det känns fint. Beröm är alltid skönt, oftast får man mest höra det som inte blir bra. Så det värmer.

Det är inte alltid så enkelt när man repat sina låtar för några veckor sen och orkestern har miljoner låtar till och ska komma ihåg precis hur vi gjorde då. Men efter ett tag kommer minnet tillbaka eller så gör man något helt nytt igen ;). Kul är det i alla fall men svårt bland.

Linedance har vi också fått till, Ullis har gjort en kanonbra line som vi hoppas publiken ska hänga på så gott det nu går. Jag hoppas Ullis kan komma, trots bröllop, så jag slipper köra spegelvänt på minimal plats och prata samtidigt. Ryggen har hållit för både dansande och att stå och sjunga dagen lång.

I morgon kör vi igen och då är det genomdrag av alla 42 låtarna. Kul värre! Nu en vecka kvar till skarpt läge.

Morgonnöje!

Jag lär fastslå en sak här och det är att jag verkligen inte är någon morgonmänniska utan en värsta sortens nattuggla, egentligen. Men, när man nu tvingas upp i ottan så gott som vareviga dag större delen av livet, så måste man ha något morgonnöje. Nåja i tonåren lovade jag mig själv att jobba natt och det gjorde jag också några år, allt för att slippa gå upp i arla morgonstund.

Men jag har som sagt några nöjen jag inte gärna avstår från och det är frukost och min tidning. Visst, jag vet att många sparar in på morgontidningen men att sitta vid datorn är definitivt inte detsamma som att ha papperstidning. Bara att släpa med sig laptopen in på toa verkar smått suspekt (del två läses i regel där nämligen).

Dagens blaska innehöll en del smått och gott och väckte ett och annat leende. Vad sägs om Tobias Holms analys av speedwaysporten med tanke på att Simon Gustavsson överväger att lämna Indianerna eftersom han får köra för lite. Han skrev lite om hockey och värdet av lokala förmågor där och fortsätter; "Men i speedway? Där handlar det ju allt om främlingslegionen rakt av. Och jag tror inte heller att speedwayfolket bryr sig nämnvärt. Bara de får höra motorerna vråla och lukten av bränsle så kan förarna komma från Uganda eller Saturnus." Haha så träffsäkert kul. Jag skippar oftast just sporten så att jag såg detta var ren tur.

Insändarna läser jag däremot alltid flitigt och i dag var det en norrlänning som så klokt analyserade örebroarna och gav dem epitetet "bortskämda". Lägg här märke till att jag helt bortser från att jag själv minsann är urörebroare, född och uppvuxen som jag är i staden. Fast nu har jag varit kumling i rätt många år. Vederbörande tyckte, när hen flyttade söderöver, att gnälligheten mest låg i dialekten men har ändrat uppfattning efter att ha läst vår morgontidning några år. Nu ansåg skribenten att örebroarna gnällde om det mesta. De vill ha affärer i varje hörn och till och med på rätt sida av vägen, ungdomsgårdar i vartenda bostadsområde trots att ungdomar oftast är kapabla att både åka buss och cykla. Jag måste tillstå att jag tänkte lite samma sak när jag hörde gnällandet om att det i Oxhagen inte fanns något att göra. Hm det är ett stenkast till Varberga och inte så värst långt vare sig till Markbacken eller centrum. Men man ska ha något strax utanför porten, annars har man inget att göra! Denna person tyckte att alla bortskämda örebroare skulle skickas norröver ett tag. Och jag kan nog hålla med, där kan det vara 20 mil till närmsta danshak, 30 mil till BB och endast 10 mil till affär´n. Jo vi (gäller nog även oss i Kumla) är nog lite bortskämda. Jag var glad att det bara var två mil till BB när Frk T föddes och inte 30 det måste jag säga.

Dagen har jag annars tillbringad på Vialund och lyssnat på en inspirerande herre vid namn Tomas Kroksmark. Han talade om framgångsrika skolor utifrån ett projekt som verkligen höjer vårt yrkes status med kompetensutveckling och forskning. Klart intressant. Rolig var han också, denne man. Vad sägs om kommentaren; "Politiker har inga idéer om skolan som är värda att nämna - så de var glada att få en". Allt börjar som alltid med en idé, utan en sådan blir det nada! Så sant som det är sagt!

I morgon ska jag sjunga dagen lång!

Ryggskott....

Jo men tack, precis vad jag har tid med just nu. Att vara ponnymorsa har sina konsekvenser uppenbarligen, speciellt när morsan känner sig sysslolös och tar sig an borstande av häst och kratsande av hästhovar. Pang sa ryggjäkeln och så var det med det. En promenad i rask takt på det, är jag osäker på om det förbättrade eller försämrade läget. Efter sömn och ryggläge kändes det rätt ok i morse.....men inte sen. Bara att ringa kiropraktorn och böna och be om en tid som jag fick så klart. Bästa H tar sig tid. Hoppas allt blev bra för dig och ditt dilemma också, jag håller tummarna.

Ryggen är korrigerad men inte precis smärtfri. Det gör fortfarande "asaont" som vissa yngre individer skulle uttrycka saken. Vissa kotor är sjukt ömma. Inflammerad disk eller disker kanske, kylbehandling och stor försiktighet ska jag ägna mig åt. Alltså inget gående i Kvarntorpstrappan. Det gör mig sjuk, det är mer än en vecka sedan jag var där. 60 gångers knatande upp för denna trappa har skapat ett begär hos mig. Men detta hindrar, inte mer med det. Jag får gå korta svängar på platt mark i alla fall. Jag glömde fråga om jag kan använda stavarna men förnuftet säger mig att jag ska vänta med det också.

Ryggen kunde inte pajat vid sämre tillfälle, jag har sjukt mycket att göra på båda mina jobb och på fritiden. Det ska repas var och varannan dag och vi måste handla öl, vin och mat, inreda palatset i westernstil och frisörstil. Tiden är knapp, knapp, knapp. När nästa vecka är slut är det värsta över men då är det bara att köra Julstök för hela slanten. Jag gillar att ha mycket att göra men då vill jag inte ha ont bortikring. Jag hatar att vara hindrad av sånt som smärta. Här har jag tränat hela sommaren för att må bättre och det har jag också gjort och nu detta. Gnäll, gnäll, gnäll.....

Så nu har jag gnällt färdigt. Tack för att du stod ut! Ha en härlig onsdag!

Ibland blir det för mycket!

Man märker det när man förlorar kollen och missar en massa saker. Plötsligt kör allt ihop sig och då blir det inte helt roligt längre. Jag älskar min fritidssyssla men jag gillar också att följa med Frk T till stallet, se henne rida utan att behöva stressa iväg. Denna septembermånad har det kört ihop sig nåt alldeles otroligt, allt ska ske på en gång. I morgon börjar jag med utvecklingssamtal också, tack för kaffet.... så känns det.

Men inte bara jag har det körigt, flera av mina bästa vänner har det tufft. Några värre än andra. Varningssignaler är när man glömmer bort sådant man brukar ha järnkoll på. När det roliga inte är roligt längre. När man inte kan koppla av och när sömnen vägrar infinna sig.

Vi är några som skulle behöva en resa till solen och värmen. Åka bort och tvingas koppla av. Hm undrar om man kan få in en Ålandskryssning...nja känns inte helt möjligt, ens det Men, när vi river av westernkvällen kommer jag njuta varje sekund och helt glömma bort denna vånda. När vi är igång och repar julsketcher och sånger kommer jag njuta lika fullt Jag önskar bara att jag vinner många miljoner så jag kunde jobba halvtid, det vore lagom. Lite goa jobbarkompisar vill man ju ha ;)

Tiden går så fort så fort, jag skulle verkligen vilja stanna upp ett tag. Vid exakt en tidpunkt när allt känns bra, fint och äkta.

Heja mej!

11 september i dag. En dag som i skolan började med berättande om vad som hänt detta datum. Tvillingtornen och Anna Lind förstås och nyss fick jag på fejjan insikt om att även Ronny Pettersson dog den 11 september 1978. Vad jag gjorde då minns jag exakt, precis som de andra tillfällena. När Ronny dog, pryade (det hette så då) jag i matsalen på OP-skolan och delgav alla nyheten till maten. Mos och fisk var det.

Dagen i dag tänker jag dock se som en lyckodag. Jag har nämligen varit och gjort ett nytt prov på alkohollagstiftningen. Vi vill ju ha mer än paustillstånd på Sturepalatset och då var det bara att masa sig i väg och göra provet alla fasar för. Provet som tidningarna skriver är jättesvårt och som så många kuggar på. Tack för det, tänkte jag. Inte hann jag läsa på ordentligt heller eftersom tillvaron just nu är mer än full. I går kväll, ganska sent, skrev jag ut 100 sidor "Lathund på alkohollagstiftningen" och försökte läsa utan att somna. Vid tio insåg jag att jag inte orkade få in ett dugg mer och gav upp. Det var ändå bra att ha läst lite för en del ändringar är gjorda i lagen sen förra provet. Hur det gick? Fint som snus! Nu har jag ett nytt diplom och vi får tillstånd kvällarna rakt igenom.

Jag har dock förståelse att många missar, för provet är till mångt och mycket ett prov i svensk läsförståelse. Och det är jag bra på, som är född och uppvuxen i Sverige och dessutom utbildad svenskalärare (även om jag också slinter på tangenterna då och då). Det gäller att läsa frågorna noggrant, jämföra dem med varandra och utesluta det som är helt osannolikt. Mycket kan jag och nu har jag en tids erfarenhet av att sälja alkohol och har bra koll på vad som är vad, och vad man får och inte får. Vilket gjorde det hela enklare, så klart. Men är man inte född i Sverige eller har de minsta läs- och skrivproblem så står man sig slätt. Två frågor var till exempel snarlika men skulle besvaras olika. Efter mycket läsande kom jag fram till att ett ord som "intilliggande" saknades i den andra frågan, vilket gjorde två svarsalternativ möjliga.

Nåja jag firade med att köpa gardiner till vardagsrummet. I morgon är det så mycket Studiefrämjande och Palatsjobb att göra så jag nog måste fixa en lista.

Nu går det sakta igen

:( så kan man sammanfatta veckans viktminskning. Skumt eftersom det känns som att jag tappat minst ett par kilo. Jag tog fram måttbandet och voila! midjan har minskat 3 cm senaste veckan. Då är det väl märkligt att vågen gått upp 5 hg. Slänger snart ut den, grovsopor den här veckan föresten. Allvarligt så tror jag att ett problem är att det finns inte en plan fläck någonstans i hela huset. Vikten kan skilja 3 kg beroende på var vågen står. Jag försöker hitta ett och samma någorlunda platta ställe att ha den på, när jag väger mig men det är ju inte helt lätt. Nåja måttbandet är min kompis denna dag i alla fall. Jag ser ju att det går åt rätt håll.

För att bättra på tog jag 4 vändor i trappan innan vi repade lite inför Hårmetropolens 25-års jubileum då vi ska uppträda. Det var bara att plocka fram min galna, värmländska hårfrissa, kam, sax och polertrasa och sätta igång.

Det snurrar på rejält nu. I går startade vi så smått med Julstök och samtidigt så repade vi in en Linedance som Ullis gjort. Den var kanon och jätterolig att dansa och jag hoppas publiken kommer göra detsamma den 29 september. Då är det slutsålt föresten.

I dag repade Måbrakörerna till I Afton Dans som vi har på fredag föresten, och det var bra ös på dom. Till den kvällen har vi många biljetter kvar och jag hoppas verkligen folk tar chansen och kommer för det blir en bra kväll. Bandet lät kanon.

Nu känns sömn som rätt sysslesättning. Natti natti.

Skål!

Fira? Jo det ska man göra förstås. Jag fyller nämligen år, vilket jag gärna glömmer bort. Men nu är det ju så att jag en gång la in min födelsedag på fejjan, så snart har 200 vänner uppmärksammat detta med ett grattis eller ännu mer välvilliga kommentarer. Jag har så där en 600 vänner och att en tredjedel orkar bry sig i att jag fyller år är stort. Inte är det nåt jämt heller så det kan egentligen kvitta. Men stort tack man blir lite varm i hjärtat.

I vår släkt är vi inte jättebra på att fira födelsedagar. Just nu har jag presenter till två syskonbarn och en syster liggandes och väntar på kalasande. Nu tillkommer jag. Det är givetvis inte så att vi inte bryr oss om varandra, vi älskar varandra högt och innerligt men vi har så sabla mycket att göra bara, allihop. Det är revyer, hästar, gymnastik, husrenoveringar, trädgårdsfix, byggande och jobb som stör och förstör. När vi får till det så firar vi oftast med hamburgare på grillen. Vi får se om vi får till ett redigt kalas snart. Tårta är vi rätt kass på.

Jag behöll Frk T hemma eftersom hon är dyngförkyld så jag har i alla fall en liten dam som sällskap. Annars hade jag kanske gett mig ut på Live at Heart men nu är det hemmamys och jag nöjer mig med en god kolhydratfattig måltid och ett eller två glas rött. Lite goda ostar finns i kylen och nötter. Till Frk T har jag köpt äckliga chips (nåja hon tycker annorlunda) i en sån där tub, dessa har jag lätt att avstå från. Andra sorter får hon äta hos far si,n för de är för frestande. I morgon åker hon nog dit för förkylningen har nog nått sin kulmen.

För övrigt är det ruskigt skönt att det är fredag, eller hur!

Allt man vill göra

Ibland är jag grymt avundsjuk på pensionärer. Ja inte på åldern och krämporna så klart (jag inbillar mig inte att jag kommer undan) men på fritiden. Det är så sabla mycket jag vill hinna göra och timmarna räcker inte till.  Mer sång, revy och teater först och främst. Men vem vill inte gå kurs i Lindyhop, jo gärna och Linedance och varför inte akvarellmålning. Å börja rida igen, är såååå sugen.

Helst skulle jag vilja starta eget om inte kruxet vore att jag vore tvungen att dra in några pengar. Pengar är ett skit - de bara ställer till det, speciellt när man har för lite av varan.

Ibland tänker jag på människor som bara lever för jobbet och hur svårt det måste vara att gå i pension. Jag tror inte detta kommer vara aktuellt för mig. Jag gillar oftast mina jobb och är där helt och fullt under arbetstid men sen.... då gör jag sånt jag gillar och sånt jag måste (som att klippa gräs). Gillasakerna har prio ett. Matlagning prio sju....typ. Jösses vad hungrig jag är ;).

Det har tillkommit några måsten som ett nytt alkohollagstiftningsprov, medlemsskap i LIS som måste ses över, knöligt men det löser sig säkert.

För övrigt har jag tillbringat förmiddagen med en "jobbavhoppare" av högre klass som valt att kliva av det omöjliga ekorrhjulet. Klokt och modigt. Man ska våga må bra, då lever man längre. Det gör man om man skrattar och sjunger också - så då gör jag det. Ha det bäst alla där ute och tänk på att skratta och sjunga, ta er tid.

Grattis alla Indianer och indianfans föresten.

Prioriteringar

Så här kan man säga, vi prioriterar varken diskning, städning eller tv-tittande i detta hus, det inser jag efter att  ha slängt en blick på tv:n och då ser att det pågår nåt tecknat. Märkligt att det är barnprogram halv elva på kvällen föresten. Det andra konstaterades efter en snabb rundvandring. Disken är odiskad efter gårdagskvällens kräftskiva, kläder över hela hallgolvet  som en viss dotter tydligen anser ska ligga där. Högarna i badrummet ska vi inte tala om (för dom är jag skyldig till). MEN jag har städat åt Skalman i dag och att tömma hela akvariet, skura det, alla stenarna och pumpen tar sin tid.

I detta hus prioriteras annat såsom att få till en revy vid namn Julstök. Vi har liksom börjat repa utan färdigt manus. Så nu är ett skelett åstadkommet kan man säga. Två akter är fyllda med solosångsnummer, ensemblenummer, barnnummer och sketcher och det finns i alla fall arbetsnamn på de olika delarna. Nu har produktionsgruppen ett digert arbete framför sig. Men vi har något att börja med.

Vi träffade våra sångsolister i dag och spånade lite och efter det gjorde Kent, Stefan och jag ett embryo som jag ägnat resten av kvällen åt med avbrott för en annan prioritering i detta hushåll. Motion! Frk T var rastlös och skulle absolut till trappan. Klockan var sju och jag insåg att det kunde bli mörkt. Men hon skulle promt iväg och jag hade inte gått sen i fredags då det blev fyra rundor så... vi åkte iväg. Vi kom dit halvåtta och insåg att vi fick ställa bilen utanför bommen och gå till högen. Vi hann två rundor innan det var för mörkt. Det är med andra ord dags att införskaffa pannlampor.

Men jag tror jag ska diska först... i morrn´n. Nu är det bara att duscha och sen sova så fort och mycket jag orkar ;) i morgon gäller skola från morgon till kväll. Frk T:s enhet har föräldramöte.