måndag 28 januari 2013

Ont :(

I tummen. Det kan låta banalt och det är det nog också det finns ju det som är värre. I går repade vi inför vårt kommande uppträdande för kommunals medlemmar. Vi höll på med lite koreografi till inledningsnumret när jag av nån outgrundlig anledning trillade i scentrappan. Inte vet jag vad jag gjorde direkt men jag tog emot mig med handen, det gjorde såklart ont men inte tusan brydde jag mig om det, vi fortsatte sjunga. Jag kände i går att det var lite ömt men inte så farligt. I dag däremot är tummen svullen och ond, och man glömmer sig hela tiden och försöker låsa upp dörrar och sånt, skitont gör det. Stötte på vår nya skolsystervikarie precis när jag beklagade mig över tummeländet och fick ett varningstal, hm jag orkar inte gå till nån doktor. Det har gått över till i morgon, punkt!

Annars har det varit måndag.... tja som det kan vara. Måndag morgon, segt att vakna, stress när man ska i väg och väl i bilen satt ett lock löst som hängde över gaspedalen. roger hjälpte mig i går att få av det eländiga larmet på bilen som tjutit hejvilt på senaste tiden. DET är jag mycket tacksam över, tack Roger. Men luckan till säkringarna är nu haftist och stressat  upptejpad med silvertejp. Ni vet det som inte går att laga med silvertejp är inte värt att laga. På jobbet var halva styrkan typ sjuk, inklusive vikarier men det funkade skapligt ändå, vi fick dela upp en klass och pytsa ut några ungar i varje klass. Ett par utvecklingssamtal avklarade och nu är inte många kvar.

När jag satt kvar på jobbet och grejade med det sista ringde en snubbe från Rotary i Kumla och bjöd in mig att hålla föredrag vid ett lunchmöte de ska ha i februari, det är företagare som kommer på ett sånt om jag fttat rätt. Jag ska prata om Krax förstås, i ca 30 minuter. Hm får tänka lite på det och kanske förbereda mig för ovanlighetens skull ;) jag kanske ska slå till med en power point rent av. Han ville ha nåt fyndigt att kalla det hela så jag kläckte ur mig nåt som att Kraxkompaniet roar och oroar i Kumla (beroende på vem man är). Är man politiker som klantar sig lite kan man hamna i en sketch eller två, eller så blir man "mördad" eller blir "mördare" i en mordgåta, vem vet.


söndag 27 januari 2013

Ny leksak

Sitter och testar att blogga med vår nya leksak. En padda har minsann hittat in i familjen. Fin och vit och dyr så kan man sammanfatta det hela. Ibland får man ändå till det och nu är den här. Jag kommer ha nytta av den i revysammanhang eftersom det går att filma med den. Vi kan repa och filma och kolla hur det blev, nice.

Vi har förresten repat i dag, 8 februari ska vi uppträda på Kommunals årsmöte. Vi har satt ihop ett passande program med sketcher om yrkesgrupper och företeelser son kan passa målgruppen. Vi har också återupplivat en gammal revysång från vår allra första revy, lite kul faktiskt.

I går var jag och Bittan och jag och spanade in revyn i Karlskoga, Görsköj hade verkligen fått till det denna gång. Jättebra var det, mycket lokalt men man förstår ändå. Sen träffade jag på en gammal polare som jag inte sett på år och dag, han är dessutom filmare så det kan vi säkert ha bytta av framöver.

Ja det verkar ju funka att blogga på detta vis också, bra.

tisdag 22 januari 2013

En dag vi glömmer va?

-17 bara det borde fått både Frk T och mig att stanna kvar i sängen. Men så är jag icke fostrad av min ömma moder och fader så vi hävde oss upp. Larmet på bilen är inte heller förtjust i kyla eller så är det just det som det är. Det vägrar stänga av sig innan det fått yla en stund. Först la den vanliga nyckeln av och jag kostade på mig nya batterier för en hundring vilket inte hjälpte ett dugg. Att låsa med nyckeln i låset hjälper inte heller för då tjuter det vilt och går inte att stänga av. Jag har åkt runt med tjutande och blinkande bil flera gånger de senaste dagarna och snart anmäls jag nog som ärkebiltjuv. Reservnyckeln används nu och det har hjälpt lite men nu vid denna stränga kyla vägrar även den att lyda. Det går inte att låsa upp, jag får ta till nyckeln i låset och då tjuter det, sen går det att stänga av med fjärren medan man kör. Nu ska skiten kopplas ur helt enkelt.

Skoldagen var väl helt ok men tre planerade utvecklingssamtal blev inställda på grund av sjuka barn. När jag kom ner efter det som blev av, sa arbetskamraterna att Frk T ringt men det var inte bråttom. När jag såg att hon ringt åtskilliga gånger även på mobilen ringde jag upp och då har ungen ramlat utanför Lidl och landat på framtänderna varpå jag hade viss oförståelse för INTE BRÅTTOM! Jag hade precis insett att min egen nacke hade lagt ner och huvudvärken sprängde men vad var det mot förstörda framtänder! In i den tjutande bilen som faktiskt höll käft just den resan, hämtade ungen och mot tandläkaren.

Där visste dom vilka vi var eftersom hennes underbara skolsyster redan ringt och förvarnat. Frk T tyckte inte det var så akut eftersom det hände vid lunch... och det inte var så farligt, tänderna satt kvar, var inte lösa och inte trasiga. Det gjorde fortfarande lite ont och hon hade fått alvedon. Tandläkaren var trevlig och vi fick komma in direkt nästan. En röntgenplåt är tagen och det ska anmälas till Folksam om det blir något i framtiden. Två veckor där hon inte får bita i något hårt med framtänderna gäller.

Efter det blev vi sugna på chips (ytterligt korkat men vi behövde tröstas) och svängde in på platsen för ödet. Vid inhandlandet av denna chipspåse påpekade jag för killen i kassan om hur halt det var utanför och att min dotter halkat och slagit i tänderna. Vet ni vad han svarade? Jo det var inte deras ansvar utan kommunens och de skötte det så dåligt. "Men du, sa jag då, det måste väl ligga i ert intresse att folk inte halkar också och det slits väl på isen hela dagarna och folk kan halka, gå ut och salta vet ja". Men då hade dom inget salt förstår ni varpå jag kontrade att de hade en hel hylla och att han kunde ta ett paket och helt enkelt gå ut och salta utanför ingången. "Kan man använda sånt salt, det visste inte jag?" Alltså vad ska man säga?

Väl hemma åt vi chips och kompletterade på så vis huvud- och nackvärken med gallont (smart värre som sagt). Kören blev inställd för Kri hade feber och var sjuk vilket jag denna kväll inte grät över, precis. Ovanpå allt så har en räkning av nån anledning inte blivit betald när jag skickade räkningarna, den låg med som e-faktura men hade väl nåt senare datum när pengarna var slut, det är enda förklaringen. 160 spänn extra går det på, morrrr. Men jag stryker den här dagen ur kalendern nu.

I morgon är det onsdag min favoritdag i veckan.

lördag 19 januari 2013

Irriterad frustration

Fy det är en sån där krypdag i dag. En dag när inget känns riktigt bra. Det gick fint ända tills vi hade repat klart och jag satte mig i bilen. Hallblom bjöd på både mackor och semlor vilket var gott men mäktigt.

Det är svinkallt (vackert men svinkallt).
Håret känns skitigt eftersom jag använder mössa.
Det kliar.
Alla kläder gör att jag inte kan röra mig.
Känner mig stoppmätt.
Mina höfter anser att vintern inneburit för mycket stillasittande och de vill till Kvarntorpstrappan.
De trilskas.
Allt kliar!
Jag åker till Marieberg och hinner som tur är in på bolaget.
Glömmer åka in på Ö&B och köpa kattmat.
Måste alltså ta sväng in på ICA och inte ens snyggingen jobbar.
Frk T följer dock med hem från stallet (positivt).
Det kliar överallt!
Det är kallt men jag längtar in i duschen som nu är ledig.
I kväll ska jag till grannen och dricka vin och äta mat.
Och fira att hon nu är färdig lärare.
Om det är värt att fira...
Jo men självklart hon jobbar som förskollärare.
Det är bättre betalt än att vara lärare i vår kommun.
Konstigt!

Det kommer kännas bättre när håret är rent eller hur?
Jag slipper laga mat!

onsdag 16 januari 2013

En dag av intressanta samtal och minnen

Så här kan jag säga, förra veckan var ingen höjdare i livet. Helgen var tung inledningsvis men blev busbra med en lyckad och varmt trevlig tjejfest i lördags. Ett gäng som funkade bra tillsammans och faktiskt inte pratade om något av våra "specialämnen" någon längre stund. Ibland blir det bra =).

Denna vecka har börjat lite bättre och bäst har det varit i dag. Dagen har varit full av spännande och intressanta samtal. Först med vårt nya kommunalråd. Vi tog äntligen den där fikaträffen vi pratat om ett år eller så. Ett samtal om livet, barn, skola, patriarkat, politik, takhöjd och idéer. Ett samtal präglat av att ge och ta. Man kan få både revytips och "pedagogiska" förklaringar man har nytta av, beroende på vem man är i ett sådant samtal ;).

Efter lunchpaus och en sväng på palatset blev det samtal med min onsdagschef och det var också bra och befriande. Det är gott när man tänker lika utan att det för den skull blir mesigt och stagnerande utan istället inspirerande och kreativt.

Kvällen har ägnats åt ett visst Juvelsmycke och fina minnen. I sommar ska vi tillsammans med Lekebergs revysällskap och Gôrskôj sätta upp Drottningens Juvelsmycke på Riseberga amfiteater. Upptaktsträffen var välbesökt, vi var uppenbarligen många som längtat tillbaka till Riseberga. Underbart nog hade LMP satt ihop en nostalgisk film om de tre åren på Riseberga, där jag och Frk T var med i Nils Holgersson det sista året 2009. Så liten hon var min lilla tjej, knappa nio år stod hon på denna stora scen och sjöng, bland annat. Vi var många som blev lätt rörda. Vilken sommar att minnas, att i 33 graders värme spänna fast kudden på baken och dra på sig gåsdräkten i syntettyg, måla hela ansiktet som en gås och sedan växla till råtta och ko, snabbt sminka av och bli människa. Att få spela en mamma som minste nästan alla sina barn i tbc var, hur knäppt det än låter, bland det roligaste jag gjort. Inte för att det var roligt som scen men så otroligt utvecklande och häftigt att göra något ganska svårt och för mig annorlunda, helt utan ord dessutom. I sommar hoppas jag få spela något som ger nya utmaningar och långt ifrån det jag gör på revyscenen.

Mellan 8 juni och 23 juni kommer tio föreställningar att sättas upp. Missa inte det, bara kläderna blir häftigt inte minst Gustav den III maskeradbal.

Innan dess är det förstås påsk och då ska vi spela lokal mordgåta på några Engelska kvällar. Hela påskhelgen kommer vi ägna åt mord, musik och mat. Så boka in en kväll då.

tisdag 8 januari 2013

Dags att duscha

Nu äntligen är den nya duschkabinen på plats, badkaret åkte ut i söndags och tills nu har man fått blaska i handfatet. I morgon bitti kan jag ta mig en dusch i nyförvärvet, det kan nog behövas för jag kommer vara trött. Trött är jag nu också efter första skoldagen med barnen. Det är roligt att träffa dom alla och vi rivstartade med Skapande skola vilket ska resultera i en Bullenfilm. Ni minns väl Bullen? Hej Bullen! Jag har ett problem....... Timell: Som vanligt är det inte tjejen/killen i filmen som har skrivit brevet. Nu minns ni va? En sån film ska de göra, jättekul är det men krävande. Det frestar på samarbetsförmågan och tålamodet men det behöver de träna på så det är finemang. Det blir kort i dag för jag måste knoppa in nu. Sov sött och dröm vackra drömmar.

torsdag 3 januari 2013

Semledagen, bra diskussioner och djupa tankar i natten

Det var tydligen i dag eftersom Sveas sålde semlor för fem kronor styck. Inte bara Ture Sventon var på plats kan jag meddela. Det gloddes lite surt på oss för vi satt så länge men vi hade minsann köpt var sin köttbullemacka också och inte bara semlor.

Vi förtjänade var sin sån efter att ha förflyttat alla kläder från palatset och snyggt hängt upp dom i förrådet och en massa annat som behövde fixas där.

På Sveas pratade vi om vänskap och hur många riktiga vänner man egentligen har. Om man har några? Och hur man vårdar sina vänskapsrelationer. Ibland kan folk tro att andra har så många vänner, så stort närverk omkring sig och har så lyckade liv. Facebook kan ju göra en galen för mindre. Man kan ju ha hundratals vänner där men umgås med två irl (vilket jag lärt mig betyder: in real life = i verkliga livet, för er som hatar engelska uttryck). Många vänner på fejjan, som i mitt eget fall, betyder bara att man gjort massor av saker i livet och träffat mycket folk som man känner lite grand. Jag kan inte påstå att jag umgås med så många fb-vänner precis. Mina vänner finns i kraxkompaniet och ett par på jobbet! Jag har några få viktiga till som jag träffar alldeles för sällan. Jag tar mig alltför sällan tid, vilket jag skäms för. Jag tar mig till och med alldeles för lite tid till min familj. Det beteendet i kombination med singellivet gör att jag rätt ofta känner mig lite ensam och faktiskt inte vet vem jag ska leka med. Det är ju inte bara att ringa upp första bästa fb-polare och fråga om man ska gå på krogen eller Sveas för den delen och faktum är att det är inte är vad jag vill heller. Jag vill verkligen inte gå på krogen med alla fb-vänner jag har, absolut inte. En del räcker absolut att "umgås" med via cyberrymden det är fullt tillräckligt och bra så. En del känner man knappt mer än att man träffats ett par gånger, andra jobbade jag på samma arbetsplats som för femton år sedan och tja det var väl bra så. Men det finns några som ställer upp om det behövs och det är viktigt. Men ett nyårslöfte ska faktiskt bli att ta hand om de vänner jag har.

Men tanken på allas perfekta liv kan få många att må taskigt och kanske till och med ljuga. Jag vet inte hur många tjusiga dukningar, flådiga maträtter och champagnebubblande glas som figurerade på fejjanbilder på nyårsafton. Tänk er tanken att ni sitter helt ensam på nyårsafton och ser detta..... låt det sjunka in..... Det skulle, rent hypotetiskt, kunna få en att fixa världens coolaste dukning med glittrande levande ljus, tjusiga dekorationer, bubbel i glasen och fota och lägga ut för allmän beskådan. Sen kan man sitta där som den sorgliga Grevinnan som lever i det förflutna med sina kära, kära, gamla, döda vänner.

Förlåt, jag ville bara väcka tanken och ställa det lite på sin spets.

Och så över till verkligheten:
Kvällen har Frk T och jag ägnat åt TV-tittande. Först var det ABBA-dokumentären sen Fjällbackamord. Att titta på svenska eller engelska deckare med Frk T är en upplevelse, hon babblar hela tiden och ska veta vad som ska hända. Hon verkar tro att jag har någon sorts synsk förmåga att veta sånt i förväg ;) Vi har helt olika uppfattningar om vad som är läskigt och inte. Hon har svårt för verklighet och tycker det är klart läskigt och jag har svårt för vampyrhistorier med övervåld vilket hon bara avfärdar som "på låtsas".

Ja, ja man är olika.

Ta hand om Er!

tisdag 1 januari 2013

1 januari 2013

Vad gör man en sån dag?
Ligger i soffan och glor på backhoppning, Ivanhoe och äter pizza. Jo för en del är det lag att göra just det på nyårsdagen.

Själv vaknade jag 12.40! Jo det är sant och bedrövligt men som ursäkt kan jag säga att jag kröp i säng först vid femtiden på morgonen. Våra kraxfester har en förmåga att bli lite sena. Den lilla festen vi hade hos Inger och Charlie bara swishade fram och innan vi hann blinka var klockan 12 och vi skålade, till skillnad från Jan Malmsjö hörde vi kyrkklockan på TV och skålandet började och kom nästan av sig när han plötsligt ropade Gott Nytt År nån sekund för sent. Man får väl förlåta honom, han är ju gammal och hör säkert inte så värst, han läser fint och innerligt i alla fall.

Vi hade kul i alla fall och roligast på hela kvällen var Bittans uppmaning eller uppläxning till annan, icke nämnd kraxare om kissteknik tja eller om njurar kanske...  Alltså jag kan inte skriva detta här men jag skrattade så jag fick ont i magen. Det hela började med en diskussion om pissoarers vara eller icke vara. Vi kvinnor fokuserade på att dessa äckliga inrättningar måste städas och männen på minskningen av kissköer. Tiden går när man har roligt och det blev sent som sagt. Tack alla ni som var med och God Fortsättning till er och alla andra med.

I dag var det var "varmt" ute, hela fem plusgrader och på eftermiddagen tog jag på mig mina broddade stövlar och gick rundan på en timme. Man ska ju bli hälsosam så här i början på året. Nåt löfte orkar jag inte med men jag vill verkligen komma upp i sommarens kondis igen, så för min del får snön gärna försvinna och inte komma tillbaka. Fast jag vet att den gör allt fint och ljust och en del så gärna vill åka skidor och det är väl helt ok, om det kommer lite lagom som sen ligger still med lagom kyla runt sig, men en massa töande och tillfrysande stup i sju gör mig inte glad. Vår nuvarande basist gick och bröt lårbenshalsen i halkan härom dagen, så vintern är verkligen en "sådär" årstid. Dessutom är jag i den fasta övertygelsen över att jag inte tål sen höst och vinter, jag får ju bara astma, hosta och taskiga stämband. När jag blir rik då ska jag bo utomlands i ett lagom varmt klimat på vinterhalvåret.

När jag blir rik...hehe i nästa liv troligtvis.

Kvällen har jag ägnat åt en massa kreativt kraxarbete och börjat planera våren och jag blev genast lite stressad. Våren har för lite månader, veckor, helger för att knö in allt vi vill göra. Dessutom envisas kraxare (även jag själv ska nog tilläggas) att göra fler saker än bara våra och det gör dom stressade när jag då bombar med information och krav. Jag VILL verkligen inte att nån ska kräkas ;) det vill jag inte jag lovar!

Tur jag inte börjar jobba i morgon, stackars, stackars er som måste det!