söndag 18 maj 2014

Nu kan livet börja levas igen!

Ett stressigt läsår. Så stressigt att jag inte orkat blogga fast jag ofta tänkt och velat. Jag har ju gjort så mycket värt att berätta. I Krax har vi spelat en fantastisk revy som hette Vilse i Omeletten till exempel. Alldeles för få tog chansen att se den, det kanske var för att jag inte bloggade, hm. I alla fall så tänker vi spela några föreställningar till av den i oktober så fler chanser ges. Bäst att blogga på.

Varför denna stress? Nåja mycket har varit bättre, nytt jobb med bättre organisation och bättre förutsättningar för att hinna, absolut. Men jag har jobbat heltid och försökt hinna med Sturepalatset ändå. Som om inte det vore nog har jag dessutom pluggat So på Karlstads universitet på 50%, distans med besök då och då.

Skälet till att jag skriver nu är att jag precis lämnat in det sista arbetet. Ett stort ett på 16 sidor (inkl. referenslistan) om ett integrerat So-arbete med alla fyra ämnena som jag ska göra i höst. Hösten måste bli rena semestern eftersom jag i och med detta har all planering klar fram till jul, i alla fall nästan. Lite detaljer bara och ett och annat test att tillverka bara. Känns ju skitbra.

En produktiv helg har det varit även om den inte blev så nöjesrik. Alla pelargoner är omplanterade, rabatterna är klara med ny jord och täckbark, stenarna borttagna, jag hann fika med en kurskompis och stöta och blöta lite om examinationsarbetet i lördags också och i dag har vi repat lite till ett företagsevent vi ska ha. Ägnade hela lördagskvällen åt att skriva så det blev ju inte så lajbans precis även om jag sippade på både lite campari och rosévin. Men nästa helg kan jag nog känna mig fri som en fågel. Nu är det en intensiv vecka som väntar med Öppet Hus på skolan i morgon, men sedan är det ju inte mycket kvar. Semestern närmar sig. Solen har skinit hela helgen och ska skina vidare. Härligt!

Här kommer några Vilsebilder, min polare Mr Z har tagit dom. Han heter Rolle Zetterlund förresten.